Spelrum
| Giraffen | 5 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 9 |
Mobilspel
| Pågående | 19 560 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| hannaa | 2012-09-29 22:36 | |
 | Om jag kunde gå hemma ochta hand om barn och ungar skulle jag känna mig som en lyxhustru. Ser inte det som något fel alls.... Det vore en dröm även om mina barn nu börjar bli stora (8,10) så skulle jag vilken dag som helst säga upp mig och vara hemma några år i alla fall.... | |
| hannaa | 2012-09-29 22:37 | |
| Grattis till er som har möjligheten... Ta vara och njut av den tiden | |
| växtodlaren - Ej medlem längre | 2012-09-30 18:08 | |
 | hm, jag hoppas alla räknar hemmafru som ett jobb vilket som helst. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2012-09-30 18:30 | |
| Nej. Hurså? | |
| slånbär | 2012-10-01 06:24 | |
| Växtodlaren- nej det är ju precis det dom flesta inte gör. Läs tråden, det ses bara som ett arbete om man erhåller en pensionsgrundande lön för det. | |
| AMF | 2012-10-01 08:21 | |
| Även om möjligheten finns skulle jag aldrig drömma om att bli försörjd av min man! Min självkänsla som kvinna skulle få sej en rejäl knäck. För oss är det mycket viktigt att vi ska vara jämställda. Att en ung kvinna som du hemmafrau, väljer att bli försörjd är för mej en gåta. Trodde att alla kvinnor av idag är måna om att "stå på egna ben". Undantag en del invandrakvinnor som inte kommit dithän än. En annan sak är om det finns barn. Alla skulle få möjlighet att vara hemma barnens tre första år men då på statens bekostnad. Någon här skrev "det är väl bara missbrukare som lever på socialbidrag". Ojojoj - du skulle bara veta! Själv är jag omgiven av unga, icke missbrukande bidragstagare som mycket väl skulle kunna ha någon form av jobb. Men det är en annan diskussion. | |
| -Delika-tess | 2012-10-01 11:15 | |
| Har provat på båda (var hemma i ca 4år) och jag jobbar mycket hellre än att gå hemma. Att vara hemma med två små barn var givande och roligt, men jag längtade ibland till ett jobb... När jag sedan utbildade(senaste utb) mig och började jobba känner jag verkligen för det. Känner mig overksam av att bara vara hemma. Jag vill "göra något" med mitt liv och inte leva på min man, förvänta sig att han ska betala allt! Och visst! Att ta hand om sina barn är väl att göra något, men jag ville också göra något mer. (betänk också att man kan välja att jobba MEN att inte jobba 100%, det behöver inte vara allt eller inget) Jag går inte in i förskollärar-diskussioner eller huruvida jag är en dålig mamma som har haft barn his dagmamma/på dagis... Jag har gjort det bästa för mina barn! | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-10-01 11:56 | |
| att vara hemma fru är inget jobb det är en förmån | |
| omeganoll | 2012-10-01 12:37 | |
| AMF - Angående "unga, icke missbrukande bidragstagare som mycket väl skulle kunna ha någon form av jobb", Skolan skulle kunna göra mkt mer för utveckling av entreprenöranda. I.st.f. att "få ett jobb" skulle det vara fint om fler kunde skapa jobb - det är ändå inget nollsummespel vi talar om. Det är liksom inte en naturlag att det poppar upp erforderligt antal arbetsgivare som anställer våra ungdomar. Regering och riksdag kan bara gynna utbildning(!?) och arbetsliv i konstruktiv riktning och sen hoppas på att kreativa konstellationer bildas. Eftersom jag inte på förhand har fasat ut tanken på Guds existens ber jag till Honom för "all överhet" som vi har röstat fram i demokratisk ordning, Vad kan jag göra mer undrar jag ibland? "Men det är en annan diskussion." | |
| corlini | 2012-10-01 13:23 | |
| AMF din inställning om att du vill stå på egna ben och vara självständig har inte i en gift parrelation att göra. då är man ett par och inte två enskilda individer under samma tak med ett sorts avtal. vem som tjänar vad är inte längre relevant. paret har inkomst precis som paret har utgift. att vara jämställd ekonomiskt är inte samma sak som att ha lika rätt, samma veto, samma betydelse och samma värde. vem utanför relationen är det du måste bevisa något för? är det inte "ni" utan du här och din man där fast ihop? att tvinga sig själv iväg till förvärvsarbete bara för sin egen självkänslas skull gällande sk självständighet och ståpåegnaben handlar mer om självförtroendet än om könsroller och hemmafruar. | |
| slånbär | 2012-10-01 14:04 | |
| Corlini-du kanske ska tillägga att det du skriver är dina åsikter och inte på något sätt en sanning. Du uttrycker dig på ett ganska pompös vis precis som vanligt. Du vet att folk kan faktiskt ta ill upp när dom blir uppläxade av nån som tror sig vara allvetande men som sitter inne med endast sin egen version av verkligheten. | |
| växtodlaren - Ej medlem längre | 2012-10-01 15:55 | |
| om det så är en man eller kvinna i samkönat eller olikkönat förhållande som kommit överens om att en av dem ska arbeta "hemligt" eller själv valt så förstår jag inte varför det inte ska betraktas som arbete. Frågan jag ställer mig är Vad är en hemmafru??? | |
| corlini | 2012-10-01 16:32 | |
| slånbär, jag kanske råkade skriva med en formulering som får det att lätt tolkas som en nedlåtande eller kritiserande ton. det ser jag själv nu efteråt och ber isf om ursäkt för. men vad är det du inte håller med om? vad är det du ser som bara min sanning? på vilket sätt är det faktiskt INTE som jag skrev här ovan om du tänker efter? eller formulera om det, på vilket sätt skulle du påstå att det inte är som jag skrev när det väl kommer till kritan och du skalar bort alla floskler kring kvinnans lika värde osv.. | |
| Minta | 2012-10-01 16:51 | |
| Jag hoppas verkligen inte att man slutar vara en individ för att man gift sig. En individ med eget ansvar för sitt eget liv, och ansvar för familjen. Men om man bara är medveten om vilket pris man kan komma att betala om man inte förvärvsarbetar och blir försörjd av en man t.ex. så får man ju ta ansvar för det. Jag skulle aldrig valt det alternativet utom tills barnen var 2,5-3 år. | |
| corlini | 2012-10-01 17:06 | |
| självklart är man en individ. en än starkare individ om man inte känner en press eller sätter en press på sig själv att bevisa något för någon, för samhället, för sig själv kring nåt trams om självständighet eller lika värde. vem i en relation behöver bevisa något kring självständighet eller tvivlar på sitt värde om personen är stark och stabil i sig själv? | |
| Minta | 2012-10-01 17:13 | |
| Vem har talat om att bevisa något? Om det är viktigt för mig att vara självständig i betydelsen att jag vill ha min egen inkomst och yrkesliv, så beror det inte på att jag vill bevisa något för någon, det är bara viktigt eftersom jag inte kan tänka mig att bli försörjd av någon i längden. | |
| corlini | 2012-10-01 17:28 | |
| fortsätt analysen, VARFÖR är det så viktigt? vad i din strävan efter känslan och bekräftelsen i tvånget kring den känslan är det som är så viktigt? vad mister du eller är du rädd för att mista om du inte genomför detta? jag tycker det är en outtalad jakt på självständighet, bekräftelse och frihet. jag tycker det handlar enbart om att bevisa något. sen om det är för sig själv, andra, samhället eller ett arv om att vara duktig och redig, plikttrogen eller vad tusan som helst låter jag vara osagt. men jag tycker det ligger djupare än bara "kunna försörja sig själv" en större styrka finner jag i de som bryter mönster eller vågar mista, vågar gå mot strömmen eller vågar ta risken alla vill varna för. det krävs en oerhörd styrka av tex TS att leva det liv hon gör idag som helt vanlig ung svensk kvinna utan religiösa skäl. en mycket större inre stabilitet och styrka än det krävs av den som tar pendeln till jobbet för att känna sig självständig. | |
| växtodlaren - Ej medlem längre | 2012-10-01 18:10 | |
| sen verkar det som man tror att man är hemmafru livet ut | |
| Minta | 2012-10-01 18:18 | |
| Det är viktigt helt enkelt för att jag inte skulle må bra av att inte ha en egen inkomst och stå på egna ben även i ett förhållande. Jag skulle aldrig vilja vara ekonomiskt beroende av en annan person. Det är inget tvång i detta, utan bara självklart. Jag tycker att det skulle kännas ok att vara hemma 2-3 år, men inte längre med ett barn. Det är nästan alltid kvinnor man talar om, jag undrar hur många män som kan tänka sig att vara hemmamän till barnen är nästan vuxna och få en liten pension, kanske inget jobb efter många år mm. | |
| slånbär | 2012-10-01 18:45 | |
| Corlini- det finns i princip ingenting i ditt inlägg 13.23 som jag håller med om. Som jag ser det så är din sanning långt ifrån den som dom allra flesta jag känner lever efter. Kan nog säga att jag aldrig träffat på någon som tänker så fyrkantigt och framförallt gammaldags som du gör. Min mormor och min farmor som båda var hemmafruar fast under väldigt olika omständigheter var mycket mer progressiva i sitt sätt att se på omvärlden och framförallt i sin syn på kvinnor och mäns roller. Men så hade dom gått i en hård skola där dom var hemmafruar för att dom faktiskt inte ansågs behöva arbeta utanför hemmet men egentligen hade velat göra det. | |
