Spelrum
| Giraffen | 6 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 4 |
| Inloggade | 10 |
Mobilspel
| Pågående | 19 611 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| bladlusen62 | 2010-05-07 21:42 | |
 | Såg ett inslag från Oprah Winfrey show ,för några år sedan som handlade om just detta ,och det var en helt otrolig historia om en man som kom från tyskland och hade suttit i ett koncentrationsläger som barn , och där träffat en jämnårig flicka som han brukade prata med i smyg , för de fick inte träffas och leka ihop egentligen, och han minns henne så väl för ibland så gav hon honom ett äpple då i smyg. Åren gick och pojken som blev man klarade sig undan döden och lägret.Och flyttade till usa som ganska ung och började ett nytt liv där. En kväll gick han ut på dans och träffade en flicka ,( detta var ca 20 år efter fångenskapen på lägret) och de fattade tycke för varandra, de fortsatte att träffas och gifte sig senare, , vet ni vem flickan var ? jo hon med äpplet :-) detta tycker jag är en otrolig berättelse | |
| dullard | 2010-05-07 22:04 | |
 | Helt underbara historier, haha! Jag växte upp i Västerås men flyttade därifrån i tjugoårsåldern och lämnade då en vindslägenhet på Utanbygatan jag bott i ett par år. 24 år senare vill jag flytta tillbaka och tar en lägenhet osedd på Östermalmsgatan. När jag kommer dit med flyttlasset inser jag att jag hamnat på exakt samma plats som tidigare, lika högt över marken men i ett annat hus! Det gamla var rivet och gatan hade bytt namn. Det kändes MÄRKLIGT! | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-05-07 22:12 | |
 | Jag ringde in till Skattemyndigheten idag..och den handläggare jag hamnade hos var min fd svärmor. kändes lite weird. | |
| Liinda01 | 2010-05-07 22:14 | |
 | För några år sedan var jag på en fest där jag kände absolut ingen. Jag började snacka med tjejen som satt bredvid mej å efter typ en halvtimme kom vi fram till att vi är nästkusiner. Världen e liten å min släkt e stor.. | |
| dullard | 2010-05-07 22:16 | |
| Det där med att träffa på bekanta på obekanta platser verkar ju vara vardagsmat och även jag har ett par lustiga exempel. Cyklade en sommar på Gotland och en dag när vi trampade på längs en oändlig raksträcka, ser vi nån långt borta komma cyklande från motsatt håll - inga andra fordon i sikte. Långsamt närmade vi oss varandra och när han passerade insåg jag att det var min granne därhemma. Han såg lika konfunderad ut som jag kände mig när vi hälsade på varann. En annan gång när jag luffade runt i Marocko, satt jag på ett café nånstans i bushen när en snubbe på motorcykel bromsade in på gatan utanför Det visade sig vara en gammal vän till mig från Sverige som jag inte träffat på flera år. Kul! | |
| mrperfect | 2010-05-07 23:41 | |
 | Mina föräldrar åkte till Island några gånger, vid ett av tillfällena träffade de dels en granne och dels en släkting. De två sistnämnda var där på en gemensam konferens som handlade om socialtjänst, på något vis var bägge inblandade i detta, grannen var då generaldirektör för socialdepartementet och släktingen var nån slags jurist | |
| jejeje - Ej medlem längre | 2010-05-08 00:10 | |
| Det är så märkligt när sådant sker. Det kräver ju inte bara att man exempelvis är på samma ort, i samma land eller på samma ö. Det handlar om gator, restauranger, båtar, hotell, rätt klockslag och givetvis att även lyfta på huvudet i folkmassor och titta åt rätt håll. Undrar om man missat nån viktig någon gång? | |
| pingulina | 2010-05-08 02:41 | |
 | Vilka fantastiska historier!! och jag trodde att jag hade världens (!) "världen är liten-historier". För inte så länge sedan exempelvis, såg jag en tjej på spårvagnen som jag kände igen. Kom fram till att det var en extra dagmamma's dotter som jag brukade vara hos när jag var liten. När jag kommer hem söker jag upp henne på eniro och ser att hon bor i huset bredvid! Och då är vi båda emigranter från norrland ska tilläggas :) En annan gång, började i en ny klass och fattar tycke för en annan tjej, hon frågar vart jag kommer från och jag säger "norrland" då samhället jag kommer från är litet och jag tänkte att hon ändå inte skulle känna till det. Då säger hon på skoj "vadå, lycksele eller?" varpå jag tappar hakan eftersom jag ÄR därifrån. Då visar det sig att hon gått i samma klass som en tjej som flyttade från Göteborg till Lycksele - för att börja i den klass som jag slutade i när jag flyttade ner till Göteborg! Inga världsomfattande historier, men ändå väldigt roligt!! | |
| erik0101 | 2010-05-08 09:45 | |
| exakt vad jag menar, händer det ofta så är det inte så "speciellt" längre. Eller det kan vara speciellt men inte konstigt. | |
| Defrob | 2010-05-08 10:12 | |
 | När jag var på fest hos en kompis kompis bror! Han är 10 år yngre än mig, och jag hade känt hans äldre bror via en kompis i ett antal år innan. Då ringer min syster och frågar var jag är på fest. Det visar sig att hon är ihop med den jag är hos!! Då kändes världen liten. :) | |
| Maja G | 2010-05-08 10:46 | |
 | En dag på jobbet så kom bemanningspersonal till oss pga sjukdom. Vi började prata lite och kom på att vi var sysslingar...Våra föräldrar var kusiner o bodde långt upp i norra Finland.Vi visste inte om varandra öht innan och ett plus på allt så umgicks våra söner..Så det blev helt plötsligt pysslingar:) Sedan träffade vi på min mans tandläkare då vi var på Cypern en sommar. Jag undrade vem han pratade med egentligen på badstranden:) | |
| erik0101 | 2010-05-08 10:50 | |
| jag bjuder på denna med: 1991 var jag i indien med min mamma. Träffade ett gäng svenskar, varav en kille med en clowntatuering. Vi bytte aldrig nummer och hördes inte av på flera år. Förrän en gång på roskilde säg 1994. Jag tänkte tilloch med: undrar om man träffar nån man känner här. jag går för att köpa morgenmad och givetvis ser jag en kille med clown-tshirt, tittar på hans arm( samma taturering) och det är samma kille, vi hade liksom inte så mycket mer att säga än "hej". | |
| erik0101 | 2010-05-08 10:52 | |
| Denna med: träffade några norrköpingsbor på en färja till estland en gång. Hördes av sporadiskt, sedan gick åren. Var i stockholm på debaser, träffar några andra norrköpingsbor i kön, frågar om de känner denne kille P. Givetvis gör han det, vi ringer upp och säger hej. | |
| erik0101 | 2010-05-08 10:54 | |
| En annan konstig grej, hade en nära vän som jag kom i konflikt med. Vi båda hördes inte va på säg ett halvår, bodde ändå i samma stad. En dag ska jag ringa och söka praktikplats, vad jag inte vet är att hon har praktikplats på samma ställe. Så vi blev kompisar igen. | |
| taddo | 2010-05-08 10:59 | |
| Måste bara berätta min historia. Fram tills jag var 16 bodde jag i ett hus i en småstad. Vi hade en hund sedan 7 år tillbaka. Min föräldrar skilldes och vi var tvunga att flytta. Min mamma fick hunden men han vart ensam för ofta eftersom han var van vid att alltid ha någon hemma. Vi var tvungna att lämna bort honom. Han hamnade hos en äldre man i helsingborg en bra bit ifrån där jag bodde. Några år senare fick jag ett nytt jobb och efter att ha jobbat där i ca 1 år träffar jag en ny kille och vi börjar prata lite. Kommer in på hundar då hans moster hade en hund som nyligen gick bort. Det visade sig att det var den hunden vi lämnade bort och den killen som jag pratade med visade sig vara en skolkamrat från tiden då jag gick i lågstadiet... | |
| dragabol | 2010-05-08 11:06 | |
 | mina två tidiga ex var födda 16 mars 1963 och min nuvarande man också född 16 mars.. rent slumpmässigt men väldigt märkligt att jag lyckas hitta karlar som alla är födda samma dag och år.. | |
| krill_master - Ej medlem längre | 2010-05-08 11:44 | |
| när man står i baren på house of blues i LA och tittar på killen brevid och upptäcker att det är en gammal klasskompis från grundskolan i mölndal. då är världen liten. | |
| Zmurfy | 2010-05-09 00:11 | |
| Jag har bott i london och i Dublin och där träffade jag ständigt folk från min hemstad. Det har nog mer att göra med att en lite stad "alla känner alla" + att svenskar reser mycket + att vi talar om storstäder som är populära resemål, än synkronicitet. Men det mest konstiga var nog då jag och en kompis bodde i LOndon en period. De vi umgicks mest med var några killar från Australien och Nya Zealand.. Våra vägar skilldes åt och vi for hem till Sverige, de luffade vidare i Europa, några månader senare (jag tror det var ca 6 mån) fick vi för oss att åka till Grekland och jobba en säsong. Vi visste inte vart men köpte varsin stol till Aten och vid hamnen frågade vi en mannen som sålde färjebiljetterna vilken ö som var störst chans att få ett jobb på han nämnde några vi valde en på måfå. Några dagar senare på ön kom vår Australienske vän gående mot oss. Han hade även han på måfå valt en grek-ö. Men jag träffade fler gamla bekanta på den ön den sommaren... Ibland undrar jag om jag skulle känna igen en endaste av alla dessa människor man lärde känna under de där intensiva månaderna, om jag mötte dem idag? Jag är inte helt säker på det.. | |
| Tanten M - Ej medlem längre | 2010-05-09 19:54 | |
| 3 av de underligaste händelserna för mig: 1) 1996 Sitter på jobbet o väntar på att min son ska hämta upp mig efter sitt jobb, han ska bara leverera en grej till en kund. Under tiden sätter jag mig på Aftonbladets chatt o börjar prata med någon i högen. Vi snackar kanske nån kvart när han säger att nu måste han dra för en tv han har beställt kommer med ett bud. Vet inte varför men jag hajjar till o säger till honom att han inte ska logga ut - ber honom fråga vad budet heter. Han går iväg o återkommer... Det va min son! Mysko. 2) 2005 Lär känna en tjej via nätet o vi blir polare. Vi ska ses på stan o ta en fika efter att hon hälsat på sin syster ute i förorten X. Jaha, säger jag vilken gata bor hon på? För där växte jag upp. Hon bor på Z-gatan får jag till svar. Men det va ju där jag bodde... vilket nummer? 23. Haha va sjukt det va ju där jag bodde. vilken våning... 1an. MEN, ehum vilken lägenhet då? Visar sig att hennes syster bodde i den lght som först min familj bodde i under 10 år, sen det va nybyggt som sen min mormor tog över i ytterligare 10. Det var alltså vad man kan kalla mitt barndomshem. Underligt. 3) Makabert sammanträffande: Min son blev till på hans pappas 19-årsdag. Min sons pappa dog på sonens 19-årsdag. | |
| Jelenas - Ej medlem längre | 2010-05-09 20:45 | |
| En barndomskamrat som jag lekte med när jag var runt 7 års åldern i Bålsta började i samma klass som mig i Karlskrona när jag började högstadiet.... Är ju några mil mellan.. | |
