Spelrum
| Giraffen | 11 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 14 |
Mobilspel
| Pågående | 18 641 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| YamahaJet | 2010-12-09 00:05 | |
 | Men efter fyra år så blir din nya man din sons pappa, va? Det är väl det vi kommit fram till - efter tre-fyra år så spelar inte det biologiska föräldrarskapet någon roll längre? | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:07 | |
 | Om familjen som fick mitt barn hade det riktigt fett hade jag kanske gått med på att låta det växa upp hos dem, så kunde jag föda upp deras på ärtsoppa och sedan när barnen blev myndiga ställa mig in hos mitt biologiska barn. | |
| talvala | 2010-12-09 00:07 | |
 | Ja, YamahaJet, adoption från Afrikas djungler eller två föräldrar av samma kön går alldeles utmärkt. Eftersom de flesta av oss inte "skaffar barn" utan väljer ett liv med barn för att man verkligen vill leva med barn, vara förälder i ordets djupaste bemärkelse - dvs ge villkorslös kärlek (vilket by the way inte betyder uppväxt utan krav, så vi slipper den debatten....) Man vill bli förälder för kärlekens skull, inget annat. Och föräldrainstinkt är att ta hand om det barn man fått i sin vård, det funkar hos alla däggdjur. | |
| zlipzten - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:07 | |
| YJ: Nej. Och sen tror jag att du har missuppfattat biten "kärlek" i livet. | |
| lillsyrran_ - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:09 | |
| Men Yama. Om du inte kunde få egna barn, kunde du då tänka dig att adoptera exempelvis från Afrika? | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:10 | |
| Jag kan inte tänka mig att adoptera från Balkan. Hög andel psykopater där. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:10 | |
| Oj, glömde: :) | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:13 | |
| Om det oäkta barnet hela tiden hade känts som en bortbyting som man hade svårt att få kontakt med och det egna var precis som en själv till sättet, kanske det hade känts bra att byta. | |
| Snoosy | 2010-12-09 00:18 | |
| Yamaha, Varför är du alltid så hård i dina åsikter?? | |
| Minta | 2010-12-09 00:20 | |
| Det biologiska föräldraskapet har inte haft så stor betydelse för välidigt många fäder i världen. Det var väldigt många "oäktingar" i kyrkböckerna en gång där blodet inte ropade. | |
| Minta | 2010-12-09 00:21 | |
| För inte så länge sedan ansåg man att 10 % av alla människor inte hade den far de trodde att de hade. Vet inte om siffran stämmer längre. | |
| Minta | 2010-12-09 00:23 | |
| Yamaha, det kanske inte är det biologiska föräldraskapet som är så viktigt för dig, utan att barnet är produkten av ett kärleksförhållande och att ni vill leva ihop och spegla er i barnet? Om barnet blivit till genom en olycka med en mor du inte vill leva med är det kanske inte så biologiskt? | |
| lillsyrran_ - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:25 | |
| Drog du nu Yama *?* | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:32 | |
| SylviaPlath vi är helt överens | |
| apbur | 2010-12-09 00:34 | |
| Finns det inte föräldrar som är helt övertygade om att deras barn inte är deras och därför inte vill ha kvar det? Om det inte vore viktigt med det biologiska borde det väl räcka med att säga att man helt enkelt inte vill ha barnet längre? Det kan nog finnas de som börjar stöta ifrån sig "oäktingen" känslomässigt. Man har liksom blivit lurad av modersinstinkten och tagit hand om en gökunge. Personligen hade jag nog kämpat om båda. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:43 | |
| Det finns säkert "föräldrar" av alla sorter. Säkert finns det sådana som stöter undan ett icke-biologiskt barn och känner sig lurade - det skulle förvåna mig om det inte fanns sådana exemplar också. Men fråga vilken förälder som helst idag om de kan tänka sig att lämna bort de barn de har idag mot ett annat - om det vore så att förväxling hade skett, och de fick reda på det nu. Jag tror faktiskt de allra flesta hade tittat på sin son eller dotter och tänkt "aldrig". Jag kan absolut förstå varför man kämpar om båda barnen - men jag hoppas att jag inte hade gjort det själv. Jag hoppas att det hade gått att lösa smidigare bara. Jag är iaf helt säker på att jag inte hade velat lämna bort mitt barn som jag tagit till mig. Helt säker. | |
| taxam - Ej medlem längre | 2010-12-09 00:51 | |
| Tycker det är mycket tyck om saker här som man inte kan sätta sig in i. Många adopterade barn söker i vuxen ålder efter sitt biologiska ursprung. Det har oftast inte alls att göra med att dom haft det dåligt hos sina adoptivföräldrar. Om jag skulle få reda på att mitt barn förväxlats skulle jag vilja ha kontakt med det. Men man behöver ju inte byta pangbom, det går ju att ta det varligt och behöver inte ens betyda att man måste byta tillbaks...men vetskapen skulle förmodligen kännas väldigt, väldigt konstig! | |
| YamahaJet | 2010-12-09 00:55 | |
| Många åsikter har nu yttrats om folk som inte hade fått ro i själen av att en nära familjemedlem är bortbytt till främlingar. Skitstövlar, psykopater och "hård i åsikterna". För en stund trodde jag att det var jag som var onormal, så jag kände mig nödgad att konsultera min mor i ärendet, som dock var av samma åsikt som mig. Även för henne var det fullkomligt otänkbart att byta bort sin (biologiska) familj eftersom det går bra att låtsas något annat. Blod är inte vatten, låter hon hälsa. Med det sagt så vill jag även tala ur mitt hjärta en stund - ingen i hela världen bryr sig mindre om sina familjer än ni svennar. Alla har tre barn med fyra olika partners, det är normalt att skaffa barn efter tillfälliga sexuella förbindelser i gymnasieålder, barnen byter pappa fem gånger under sin uppväxt, och nu spelar det inte inte ens roll om barnet inte tillhör någon alls i familjen. Barn skaffar man ändå för att få bidrag ett tag, få uppmärksamhet som kvinna och kunna blogga om det, så familjetillhörigheten är ointressant. Jag till och med tror att svennar hatar sina familjer, för när barnet fyller 18 så ska det ut omedelbart. Det enda barnet och föräldrarna tänker på åren dessförinnan är artonårsdagen och flytten. Jag har svenska kompisar som mer eller mindre blivit utkörda hemifrån då, och sedan talar man nedlåtande om personer som vid 20 år fortfarande bor hemma. Därtill är man extremt mån om sina egna pengar i familjeförhållanden. Mitt ex familj hade alltid massa kvitton på kylskåpet, man var tydligen skyldig varandra pengar när någon hade handlat mat och någon annan familjemedlem åt av den maten. En annan svensk farmor vi känner blev upprörd över att inte omedelbart ha fått 25 kr av barnbarnets familj för köttfärs hon serverat till sitt egna barnbarn, och bad dem därför sätta in pengarna på hennes konto. Och sen är jag den känslokalla psykopaten. Visst. | |
| apbur | 2010-12-09 00:58 | |
| "Alla har tre barn med fyra olika partners" Hahaha | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2010-12-09 01:02 | |
| Ååå... Faktisk sött att du frågar din mamma om det här mitt i natten. Håller med om svenneföräldrar faktiskt. | |
