Spelrum
| Giraffen | 1 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 2 |
Mobilspel
| Pågående | 19 301 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Bucket Redux - Ej medlem längre | 2014-04-13 03:46 | |
 | Där kom den! Lärarna är alltså inte en del av problemet? Det är alla andras fel, men absolut inte lärarnas? Vilket skitsnack. Varför är det så svårt att acceptera personligt ansvar i det här landet? Om man är en del av en institution som fallerat så fullkomligt som skolan måste man ta sitt ansvar. Lärarna ÄR en del av problemet. Förmodligen inte grunden till problemet, men fortfarande en faktor som faktiskt kan förändra till det bättre om man bara anstränger sig för det. Jag blir uppriktigt illamående av människor som inte tar ansvar. | |
| annakarineli | 2014-04-13 04:41 | |
 | Hej i debatten! Jag är lärare. Utbildad för tidigare åldrar som det hette. Arbetar på en förskola med 22 barn 3-5 år (tre personal på det -och vi har för få barn så vi ska strax skola in några till) Kan berätta att det är ett oerhört krävande yrke som gör att man knappast tänker klart alla gånger under en arbetsdag! Det allra största problemet som jag ser det är att barngupperna är alldeles för stora för de barn och de behov de har idag. I kombination med vad vi ska arbeta med enligt läroplanen och lokala bestämmelser. I kombination med att tex. "köket" har för hög arbetsbelastning så att rätt mycket tid går åt till att duka/duka av bord, sortera bestick, ställa glas & annan disk efter ca. 16-25 personer på tork tre gånger om dagen. Lägg till byta blöjor, byta kläder på de som inte hann till toa, torka näsor, bord, rumpor, torka tårar, se till att alla barn har varit på toaletten innan de får på sig adekvata kläder inför utevistelsen, få ut alla barn -inkl. de som ligger på golvet och skriker för att det är fel färg på galonbyxorna, räkna att alla är ute, ta in alla barn, se till så att alla tvättar sig -utan att de helst ska ha vätt ner hela tröjan eller skapat översvämning i handfaten, få alla till matbordet, se till så att alla tvättar sig igen, läsvila/sovvila, lek/utelek, städning av utesaker, räkna in barn, se till att alla är inne igen, har tvättat sig, ta hand om den diskade men våta lunchdisken, ta fram mellis.... Allt detta -och mycket mera händer under en dag. Detta var bara i grova drag vad som händer från strax före 11-14.30. På förmiddagarna skall vi ha gruppverksamhet/temaarbet e också. Flödet av och kontakten med barn & föräldrar är mer eller mindre konstant över dagen och den faktiska tiden då vi är tre personal under dagen är 9-13.30. Under den tiden ska vi, tre personer dessutom få ut våra halvtimmasraster. Rasterna måste börja tas ut vid 10.50 så vi är tre personal 9-10.45 samt 11.20-12.30 (under själva lunchen). Jag vet inte om jag bara är en lat krake, men jag kommer hem helt slut på kvällarna. Ibland så sent som 20.30 då vi har APT kvällstid. Den gemensamma avdelningsplaneringen, då verksamheten skall planeras, dokumenteras & då utvecklingssamtal skall skrivas, möten med spec. pedagoger, kurshandledningar m.m är förlagd till en eftermiddag i veckan mellan kl. 13-16. Sedan har jag en egen planeringstimma att förlägga som jag vill. Är det konstigt att det händer saker i skolan/barnomsorgen? Jag tycker inte det. Beslutsfattare har ingen aning om hur det är i verksamheten. Jag är rädd varje dag att jag ska tappa tålamodet och ryta för högt åt ett barn eller att jag ska missa att någon vill smita över staketet & gå hem till mamma som kanske är föräldraledig & lever med en ständig stress ifall barnen "bara" får leka en förmiddag -utan att vi har planerad gruppverksamhet. Dåligt samvete för att jag använder "tecken som stöd" för dåligt, för att vi ägnar oss för lite åt teknik & naturvetenskap. Och för lite åt rytmik och för att vi inte tar oss iväg med buss till skogen etc. etc. Men jag kanske bara är lat eller inte är tillräckligt ansvarsfull? Jag vet inte. Men jag vet att jag ständigt och jämt känner att jag inte gjort tillräckligt. Jag vet också att under andra förhållanden är mitt jobb fantastiskt roligt. Men det är oerhört svårt att tillgodose individers behov i en så pass stor grupp som en förskolegrupp. Det dåliga samvetet gnager ständigt. | |
| amper sand - Ej medlem längre | 2014-04-13 07:09 | |
| Det klagas gärna på för stora klasser; men jag har då alltid gått i klasser om ca 25-30 elever; på en lärare. Och när jag jobbat som lärarvikarie har det varit samma sak. Stundvis jättetufft, ja; men vilket jobb är alltid sweet & dandy? | |
| amper sand - Ej medlem längre | 2014-04-13 07:12 | |
| Sen är det möjligt att läraryrket blivit mer administration än lärande, och det är väl isf där en stor del av tidsbristen härrör. | |
| annakarineli | 2014-04-13 07:51 | |
| Förvisso amper. Men jag tror också att de behov barn idag uppvisar i skola och barnomsorg är lite annorlunda -eller lite "större" eller hur jag ska uttrycka mig -jämfört hur det var i skolan för säg 20-30 år sedan. Många barn snittar på 50 timmarsveckor. De är trötta och gissningsvis deras föräldrar också. Jag upplever ibland, observera inlsnd, att föräldrar tycks precis handfallna inför sina barn och deras vilja och låter barnens vilja styra allt för mycket. När man har problem med att treåringen bara sitter framför datorn därhemma... Kom igen! Dra ur sladden vettja!! Det är många småprinsar och småprinsessor som liksom lärt sig att deras vilja står över andras inklusive den vuxnes. I min värld funkar inte det. Självklart utan att jag menar att man skall fara fram som en diktator för det. Inkludering är också något som skall ske till precis varje pris. Jag är för inkludering, men tycker inte att det är en god idé att inkludera barn med stora behov av stöd i en redan stor barngrupp. Mindre barngupper skulle lösa mycket och iaf. i förskolan, mer tid till administrativt arbete. exempelvis på eftermiddagarna efter tre-fyratiden. | |
| kajix | 2014-04-13 09:29 | |
 | Brukar föräldrar ha åsikter om storleken på barngrupper och/eller antalet personal? | |
| amper sand - Ej medlem längre | 2014-04-13 09:37 | |
| Håller helt med om att det känns som att många föräldrar hellre vill vara polare än föräldrar och därmed tappar kontrollen. | |
| annakarineli | 2014-04-13 09:39 | |
| Ja, men förvånansvärt sällan. Om jag hade egna barn och skulle välja förskola tror jag att det skulle vara en av de första sakerna jag kollade upp. De flesta föräldrar är nog nöjda bara de lämnar och hämtar ett nöjt barn från förskolan. Frågan är nog tyvärr inte aktuell förrän dess att det inträffar någon incident som man inte tycker är ok. Jag önskar att föräldrar skulle vara med mer i verksamheten och prova gå i sina barns vardag lite mera. Tänk att ständigt vara i en stor grupp. Att inte ha någonstans att få vara lite för sig själv, att ständigt behöva konkurrera om leksaker och befinna sig i den ljudmiljö som blir när många samlas på samma ställe. Barnperspektivet känns borttappat. | |
| annakarineli | 2014-04-13 09:39 | |
| Till Kajix :) | |
| kajix | 2014-04-13 09:46 | |
| När jag gick på dagis, eller kanske var jag gick, fanns det nog inget alternativt dagis att välja. Det brukar ju heta att föräldrarna vet vad som är bäst för sina barn och att politiker inte har med det att göra. Nu verkar det som att riskkapitalisterna vet bäst. | |
| kryddeluntan | 2014-04-13 09:53 | |
 | Japp Kajix, föräldrar idag har åsikter om allt. Barnen kan t.ex. inte ha läxor vissa dagar, fritids sysselsättningar prioriteras högre. | |
| La bruja | 2014-04-13 10:00 | |
| Annakarinelli-Du har naturligtvis rätt i allt du skriver men här tror jag att debatten handlar om skolan i första hand och inte om förskolan. Det är faktiskt inte samma sak även om ni också har en läroplan att följa. I ert arbete ingår ju faktiskt allt det du beskriver om dukning, bordstorkning, galonbyxor, blöjor, toabesök, påklädning och allt annat praktiskt. Ni har en helt annan uppgift gällande ren omvårdnad än vad skolans personal har. Dessutom är förskolan inte obligatorisk. Problemet i skolan är ju inte storleken på klasserna i förhållande till antal lärare i första hand utan att skolan nu är integrerad. Alla barn går i helt vanlig klass även om deras behov är väldigt olika. Ett barn med nån diagnos tar inte bara en stor del av lärarens tid utan förstör ofta för övriga elever iom att beteendet som följer med diagnosen ofta påverkar omgivningen negativt. Ju högre upp i årsklasserna man kommer desto värre är det. Att hålla en god arbetsmiljö i en nia är nästan omöjligt då lärarna är skiträdda för att upprätthålla nån form av disciplin. Dom kan ju råka kränka någon. | |
| annakarineli | 2014-04-13 10:45 | |
| La bruja, visst är det så. Ville bara lämna en bild av hur dagarna faktiskt ser ut. Vi har en läroplan att förhålla oss till och som är rätt så diger med tanke på att det är väldigt små barn vi pratar om. Den planerade verksamheten som krävs för att leva upp till läroplanens intentioner tar tid. tid som inte riktigt finns då alla de omvårdande sysslorna + torka bord & allt annat fortfarande ligger kvar som arbetsuppgifter. Och det stämmer att förskolan inte är obligatorisk, men 95 % (tror jag det är) av alla barn går i förskola. Och jag är så trött på att problem skylls på enskilda lärare. Det är väl därför jag har svårt att hålla tyst i diskussioner om skola/förskola. Om de bestämmande lyssnade till oss verksamma -och forskare så skulle det svenska skolsystemet kunna må avsevärt mycket bättre. | |
| annakarineli | 2014-04-13 10:48 | |
| Ska försöka lämna diskussionen nu till förmån för er som är mer insatta i just skolan! ;-) | |
| Minta | 2014-04-13 11:07 | |
| Detta är en av mina poänger med en del av orsaken till dåliga skolresultat: www.gp.se/nyheter/de...la ns-varld | |
| Minta | 2014-04-13 11:10 | |
| Det har inte primärt med föräldrarna att göra, utan på skolan. Det har med föräldrarna att göra på så sätt att de väljer friskolor åt sina barn för att de ger högre betyg. Man struntar i kunskaperna, men barnen kommer in på utbildningar. | |
| Minta | 2014-04-13 11:29 | |
| www.aftonbladet.se/n...87 12869.ab Sen kan man ju hålla på med tidigare betyg, mer administration för lärarna, mer ordning i skolsalen, öka elevens ansvar för den egna utbildningen, öka föräldrarnas ansvar för utbildningen, men detta med företag i skolorna, vinst på elevens rätt till utbildning, måste vara ett grundfel. | |
| Gunilla _ | 2014-04-13 12:19 | |
| Att förringa problematiken i förskolan är att negligera problematiken i skolan - de går liksom hand i hand då det är på förskolan grunderna läggs, grunder som barnen sedan ska ha som verktyg i skolan. Att läraren har en (mycket) stor del i att det inte fungerar som det "ska" är naturligtvis sant men återigen - betänk att skolan förändrats drastiskt de senaste 20-25 åren. Även om klasserna var stora så var situationen väldigt annorlunda (på gott och ont). Stressen var betydligt mindre påtaglig - barn kunde chilla på eftermiddagarna, ofta med mamma hemma, göra läxor, leka med nån kompis - idag ska alla knökas ihop i 45-80-grupper med allt vad det innebär av t ex höga ljudnivåer och konfliktrisker. En idé kan vara att se hur det såg ut i skolan, vad gäller t ex ekonomi och sociala aspekter, när svenska PISA-resultat låg i topp. Skillnaden är markant. | |
| La bruja | 2014-04-13 12:30 | |
| Men man kan ju inte säga att skolan är sämre för att förskolorna har stora barngrupper och körigt(vilket dom har). Det ska inte ha någon betydelse vad barnen har gjort innan dom börjar skolan eftersom förskolan inte är obligatorisk. Skolan ska liksom starta från ruta ett oavsett var barnen kommer ifrån för miljö innan. Det kan vara barn som inte alls har gått på förskola också. Tycker det blir fel att blanda in förskolans problem i den här debatten. Nu har man mattegrupper, naturkunskap och massa annat redan i småbarnsgrupper och det förutsätts nästan att ungarna ska kunna räkna och läsa när dom börjar skolan. | |
| Gunilla _ | 2014-04-13 12:38 | |
| La bruja - där har du precis problemet som annakarineli beskriver. Även om förskolan inte är obligatorisk så "tror" föräldrar att deras barn måste vara där. Även när de själva är hemma med småsyskon t ex. Sverige har löst det så, reformkåta som "vi" är. I vilken ände ska vi börja lösa problemet? Genom att klaga på lärarna? | |
