Spelrum
| Giraffen | 29 |
| Krokodilen | 8 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 21 |
| Inloggade | 59 |
Mobilspel
| Pågående | 19 338 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Snäll hund | 2010-09-06 01:41 | |
 | Men om vi vänder på frågan: Kan man ångra någon som förlåtit sig? | |
| Fazilja | 2010-09-06 02:21 | |
 | Förlåta eller inte. Jag har alltid undrat hur människor gör när de förlåter någon som har gjort dom fruktansvärt illa? Det funkar väl inte som så att man bara sitter hemma i sin fåtölj och tänker; okej jag förlåter henne/honom. Man kan säga orden men det måste kännas som man gör det med ju och hur kommer man fram till att känna det? Samma sak med acceptera, hur gör man för att acceptera något, känns som om det är lite samma sak. | |
| Araknoidea | 2010-09-07 11:40 | |
| Fazilja Det med förlåta håller jag med om, att acceptera är en annan. Att acceptera att någon sårat en men att ändå leva vidare med det är en annan. Att acceptera att händelsen inte går att få ogjord. | |
| wildman | 2010-09-07 12:41 | |
 | Jag tror att i grund och botten mår man faktiskt bäst i att förlåta, eller förstå dom som gjort en illa. Vägen dit går väl dock ofta över ilska, hat och hämndbegär. Jag blev rätt så ansatt i unga år av några stycken som jag verkligen hatade i många år. Men med åldern har jag ju förstått att i grund och botten så mådde inte dessa människor särskilt bra i sig själva. Detta faktum styrks dessutom av det att deras framtid inte alltid blev så ljus heller. Dessa har jag i grund och botten förlåtit. Att hata tär bara på en själv, det är jag personligen helt övertygad om. Däremot så är det bara du själv som kan förlåta, du kan aldrig tvinga dig till det. Och du ska aldrig heller säga att du gör det om du inte verkligen menar det. | |
| Take Aim - Ej medlem längre | 2010-09-07 12:45 | |
| Instämmer helt med wildman. Älska, glöm, förlåt och älska igen. | |
| schmuppisch | 2010-09-07 12:48 | |
 | Om man inte ångrar sig så vill man väl inte bli förlåten för då skäms man inte över vad man gjort? | |
| wildman | 2010-09-07 12:49 | |
| Man förlåter ju för sin egen skull i första hand, inte för den andres skull. | |
| wildman | 2010-09-07 12:51 | |
| Jag delar inte alls uppfattningen om att det skulle finnas något positivt i att tex tillåta sig att vara bitter, om ens lite. Förståeligt är en helt annan sak, men inte är det positivt. | |
| wildman | 2010-09-07 12:52 | |
| Det är väl snarare en del i en läkeprocess som i min idealvärld utmynnar i ett förlåtande. Acceptans är väl bra, men inte lika bra som förlåtelse. Nu lägger vi säkert lite olika värderingar i orden så det är ju inte säkert vi tycker olika bara för att vi verbalt uttrycker oss så. | |
| manzana | 2010-09-07 13:21 | |
 | självklart kan man det....... hålle med wildman - man förlåter inte alltid för den "felandes" skull utan för sin egen. Varför låta nån bosätta sig i sitt huvud utan att betala hyra??? Sen tror jag att processen är väldigt personlig- svårt att säga vad som är rätt och fel - man kan aldrig döma någon för dens känslor. En del har lättare att förlåta än andra - men vem avgör vem som har rätt...?? Till sist är det i alla fall jag som får ta konsekvenserna av mina egna känslor. | |
| Araknoidea | 2010-09-07 13:37 | |
| Varför så farligt att känna hat? Det är också en känsla. Hat kan ge en energi att orka gå vidare i jobbiga situationer. Skulle jag försöka förstå och lyckas så skulle jag hänga mig, möjligtvis ta en överdos. Att förstå och förlåta människor som vill förstöra ens liv och förstå varför de gjorde det är rena självmordet. Bättre att kunna tillåta sig själv att inte förstå och att få hata. | |
| wildman | 2010-09-07 13:42 | |
| Som jag sa, hat är nog många gånger en oundviklig del av processen, men jag tror att om du själv befinner dig i den nu så kommer du finna den tärande efter ett tag. Och gå vidare. Jag tror inte personligen att det leder till något positivt i att fastna i hatet. Men jag dömer ingen, alla fungerar säkert olika. | |
| Araknoidea | 2010-09-07 13:45 | |
| wildman Att hata behöver inte höra till bitterhet och att "inte gå vidare". Att hata kan ge en styrka och kraft att ta tag i sitt liv och kämpa för något. | |
| wildman | 2010-09-07 13:49 | |
| Absolut, jag säger ju att det tillhör, men jag tror ärligt inte att det är positivt i ett längre perspektiv. Men jag har själv varit där och har full förståelse för känslorna, och tror precis som du säger att dom kan vara nödvändiga för att komma vidare. Dom är en del av läkeprocessen i ett svek eller något annat elakt riktat mot en. | |
| wildman | 2010-09-07 13:50 | |
| Och hat är nog mer energihöjande än bitterhet måste jag medge. Det är väl efter hatet man gör ett vägval. Bitterhet eller försoning (eventuellt via andra känslor). | |
| Araknoidea | 2010-09-07 14:29 | |
| wildman Haha du får mig att känna mig så liten och oerfaren :D | |
| wildman | 2010-09-07 14:35 | |
| Absolut inte meningen, förlåt. | |
| wildman | 2010-09-07 14:36 | |
| Inget som säger att jag inte kan hamna där igen fö. | |
| Minta | 2010-09-07 14:45 | |
| Jag tror att det är mycket negativt att känna hat och bitterhet en längre tid. Då är man definitivt inte fri. Det förgiftar en människa även om det låter som en floskel. Det är en sak att inte kunna förlåta och känna hat så länge man gör det och till sist kunna släppa det, en annan sak att odla det. | |
| Yonderboy - Ej medlem längre | 2010-09-07 14:50 | |
| Det är nog för hypotetiskt för att vara så generell, men som trådskaparen är inne på så är hat inte en sådan positiv kraft att vilja samla på | |
