Spelrum
| Giraffen | 8 |
| Krokodilen | 1 |
| Elefanten | 1 |
| Musen Böjningslistan | 4 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 17 |
Mobilspel
| Pågående | 20 031 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 00:55 | |
 | Om man får en gåva borde det äkta tacket vara att visa glädje över gåvan. Blir man inte glad på riktigt blir det ju missförstånd om man låtsas och säger tack. Då kanske man får samma sak nästa gång. Det verkar väldigt stelt av en vuxen att vänta sig ord från ett barn. När man ger något tycker inte jag att det ska vara på några villkor. Kan man inte bara ge utan att vänta sig något tillbaka kan man lika gärna låta bli. Jag tror inte att mänskilg kommunikation är så döfödd att man måste använda sig av samma söndernätta kodord hela tiden för att det ska flyta. | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 00:55 | |
| (mänsklig och söndernötta) | |
| le-lou | 2008-09-17 01:07 | |
 | budalv - det är väl inte så konstigt egentligen, det där med fruktstunden? Så gör de fortfarande på min dotters skola, på deras frukstunder. Poängen är att de ska äta ihop. Det ser jag ungefär som att säga varsegoda på en middag (även om jag själv aldrig säger så). Lite old fashion, men nog ett sätt att starta en måltid tillsammans. | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 01:17 | |
| Vi fick sitta med händerna på bordet och liksom vänta andaktsfullt på ett varsågod. Det var helt klart en disciplinåtgärd från deras sida. Det var verkligen inget som skapade trivsel. Det hade gott och väl räckt med att alla satt snällt på sina platser. Poängen är ju att det inte var de som bjöd på frukten. Vi hade nog inte blivit sämre människor utan den där bisarra rutinen. | |
| le-lou | 2008-09-17 01:36 | |
| ah, frukten var er egen, alltså behöver ni ingen tillåtelse att äta den? De säger inte varsegoda för att ni FÅR en frukt av dem, utan för att NU är det ok att börja äta den. tycker faktiskt inte det är märkligt nånstans. Att börja käka när de andra börjar - att äta ihop liksom, hör till artighet på middagar o liknande. Att jag själv betalat för maten gör detsamma. | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 01:47 | |
| Jag tycker det hade räckt med "nu är det fruktstund". Händerna på bordet känns inte helt religiöst obundet ens en gång. Svårt att förklara situationen. Man skulle alltså sitta där och titta på sin frukt. Typisk situation där varsågod och tack används för att befästa rangordning och inte skapa trivsel. | |
| le-lou | 2008-09-17 08:05 | |
| Budalv , hur kan det innebära rangordning när alla startar samtidigt? och att små människor får instruktioner av vuxna i vett o etikett är väl inte speciellt ovanligt :P? Vad gäller den religiösa biten, så tycker jag nog att fira jul och göra påsksaker som man också gjorde i skolan och dagis - doftar mer religion än en fruktstund. | |
| bizzzy - Ej medlem längre | 2008-09-17 08:19 | |
| "Kan du typ flytta på dig" Jag hade inte kunnat bemöta ett sånt beteende med ett snällt "visst, ursäkta mig". Jag hade sagt åt den lilla slynan att om hon frågade snällt så kunde jag visst flytta mig. Jag har varit med om karlar i 50 års åldern som också har svårt för artighet och jag bemöter dem på samma sätt som de bemöter mig... | |
| bobo flux | 2008-09-17 08:25 | |
 | Jag minns väldigt tydligt när vi hade fruktstund på lekis. Då fick vi lyssna på sagoband samtidigt. Fröknarna hade en lista, så att alla barn fick lov att välja saga med jämna mellanrum. Det väldigt pragmatiska resultatet blev efter ett tag att alla, utan några verbala kommandon eller påbud från fröknarna, började äta först när bandet startat, för ingen ville riskera att ha ätit upp sin frukt innan sagan var slut, haha :) Vi blev bjudna på frukt ur lekisets mycket exklusiva fruktkorg. Those were the days... | |
| pensionären | 2008-09-17 08:59 | |
 | Har läst dom flesta inläggen och jag håller med Vulkan, man lär barnen från dom är små och resten av deres uppväxt att uppträda artigt, tacka för sig, bemöta alla med respekt, det sitter sen i ryckmärgen. en annan reflexion är att samhället har verkligen ändrat sig. Hur många av dagens ungdommar växer upp med båda föräldrar, själv har jag varit gift 45 år alltså lungt för både barn och barnbarn, samma familj har utökat sig, kanske är det så att många av dagens undommar växar upp i en otryck tillvaro med dubbla föräldra, typ pappa hitter en ny och mamma och en ny och barnen slussas runt, blir stressade och lär sig aldrig sunt förnuft, hos den familjen får dom göra så och hos den andra familjen är det andra regler, inte lätt alla gånge för dessa ungdommar. | |
| bizzzy - Ej medlem längre | 2008-09-17 09:09 | |
| Sen ska man inte glömma att samma barn som är duktiga och tackar när föräldrarna är med kan mycket väl vara de barnen som uppför sig illa inför andra när inte föräldrarna är med. | |
| Margana | 2008-09-17 09:38 | |
 | Skulle mina ungar ha ett sånt beteende skulle jag anse mig misslyckad som förälder. Jag har 3 tonåringar på 14, 16 o 17 samt en 2-åring. Mig veterligen tackar mina barn för sig och skulle aldrig säga nåt sånt till en vuxen. Var är alla föräldrar? Uppfostran börjar när barnen är små och pågår tills de flyttar hemifrån minst. Till Bizzy ovanför vill jag säga att mina barn tillhör inte den kategorin för jag får alltid höra vilka snälla barn jag har av andra vuxna. Därmed inte sagt att de alltid är änglar men mina barn fungerar mer så att det som är dåligt med dem får mamma ta. | |
| ryssbrud - Ej medlem längre | 2008-09-17 12:17 | |
| "typ"?' vad vill du att jag ska göra exakt? | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 12:52 | |
| "och att små människor får instruktioner av vuxna i vett o etikett är väl inte speciellt ovanligt :P?" Tycker det är stor skillnad på att få en instruktion om hur saker och ting går till och att få en order varje dag. I det senare fallet har man ju ingen chans att visa vad man lärt sig om uppförade dagen innan utan tvingas in i samma procedur som om man var helt obildbar. Eftersom jag inte var uppfostrad på det sättet att vuxna talade till mig som om jag var en idiot blev förskolan för mig en chock. Jag hade inga som helst problem med att följa relglerna men tyckte det hela var ytterst obehagligt. Så skulle man ju inte bli behandlad på en arbetsplats eller någon annan satna i samhället, som en idiot som inte kunde tänka själv. Förhoppningsvis inte. Vissa saker säger vuxna _bara_ till barn. Ju mer man behandlar ett barn som en jämnlik desto mer vuxet uppträder väl barnet skulle jag tro. Det blir för likt hundskola när vuxna ger order och uppmaningar till barn bara för att kolla om de kan lyda och pränta in beteenden inför framtida vuxenliv. | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 12:53 | |
| satna= stans... hehe | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2008-09-17 13:09 | |
| viktigare än att lära barn vett och etikett är att ge dem en känsla av vikten av att visa respekt för sina medmänniskor. en mycket större uppgift än att lära dem hur de "uppför sig korrekt". vett och etikett kan vara bra att kunna för att känna sig säker i olika sociala sammanhang, en säkerhet som leder till att man avslappnat och otvunget kan vara i sällskap med andra. | |
| ercama | 2008-09-17 14:10 | |
 | Om jag som förälder inte ständigt förde diskussioner med mina tonåringar om hyfs, vett o etikett, hur man uppför sig vid bordet, TV och datafri tid osv så skulle dom låta sig uppslukas av allt som jag menar är själsdödande (när det blir för mycket) t.e.x. alla realitysåpor, allt för mycket sms:ande m.m, dom skulle lätt kunna vandra mellan TV:n, datorn och telefonen, micra en färdigrätt när dom blir hungriga, lägga sig när andan faller på och klara sig ganska bra utan mig gissar jag, men då får jag naturligtvis ungar därefter. Det är ofta ett slitgöra att vara en bra och närvarande förälder men det är faktiskt min skyldighet att ge mina barn en bra uppfostran, och det är barns rättighet att få det. Jag har en turistanläggning och anställer varje sommar mellan 10-15 ungdomar, några av dem brukar skriva ungefär så här i sin jobbansökan: asså jag vill typ jobba hos dig i sommar det vore kul du kan höra av dig isf....., de kan alltså inte skilja på hur man skriver till en kompis eller en blivande arbetsgivare, tyvärr visar dig sig oftast att de fungerar lika illa IRL, kan inte prata med kunder på ett ordentligt sätt m.m Då blir jag lite mörkrädd. Våra ungar är vår framtid, även om det låter klyschigt. | |
| bove | 2008-09-17 14:33 | |
 | Jag tror att det har skett en viss förändring i framförallt ungas men även vuxnas attityd mot sin omvärld och jag tror att det främst bottnar i två saker: 1. De flesta ungdomar är uppvuxna med en relativt sett hög materiell standard och har inte behövt kämpa särskilt hårt för att få någonting i livet. 2. Det rådande samhällsklimatet i stort. Det mesta man får lära sig idag bygger på att man ska ta för sig, visa framfötterna, skapa sin egen lycka och stå sig själv närmast. Bägge dessa faktorer tror jag kan skapa en bristande ödmjukhet inför sin omvärld, en känsla av att världen finns till för ens egen skull. De flesta ungdomar reflekterar nog inte över hur lyckligt lottade de är som bor i ett land där de aldrig behöver bekymra sig över sin försörjning. Den tanken infinner sig nog oftast inte förrän man måste börja stå på egna ben och tjäna sina egna pengar. Naturligtvis ligger det ju också ett stort ansvar på föräldrarna att lära barnen att visa respekt för deras medmänniskor. | |
| vulcan | 2008-09-17 15:07 | |
 | Budalv: Att socialisera ett barn är en ganska knepig process; en avvägning mellan att få dem att bli självständigt tänkande människor med egen initiativförmåga OCH personer som kan anpassa sig till andra människor och till regler och normer när det av olika skäl är nödvändigt. Vissa barn har naturligtvis lättare för det än andra, men jag tror inte det är något som kommer "gratis" hos de flesta bara för att man är någorlunda snäll och hygglig och lär dem att vara sammanlunda. Man kan tycka vad man vill om åsikter som att alla inväntar en gemensam startsignal för fruktätning, men det blir rätt knepigt om man själv och barnen ska vara invecklad i ständiga enmansuppror mot dem. Bättre att lägga kraft på det som verkligen är viktigt. I en familj är det dessutom så att man inte står på jämlik fot. Jag har - än så länge - betydligt mer kunskaper och livserfarenheter än mina barn. Vi kan inte hålla familjeråd om alla beslut och jag vill att barnen respekterar de beslut jag anser att jag behöver ta själv. De ska alltid ha rätt till en motivering och de har rätt att uttrycka sin åsikt om de gillar beslutet eller inte. Men sen vill jag att de följer beslutet utan en massa gnäll och spjärnande. Det viktiga från mitt perspektiv är att jag regelbundet ifrågasätter mina egna gränser för vad som är mitt beslutsområde och funderar på om det inte är dags att nagga det i kanten (En naturlig del av att barn växer upp är ju att man gradvis minskar sin makt som förälder och ger dem större frihet i takt med att de har mognaden och verktygen för att kunna hantera den) | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 15:32 | |
| vulcan: Jag anser också att föräldrar är bättre lämpade att fatta beslut där livserfarenhet och kunskap är en fördel. Vad jag menar är att det kan bli lite trained monkey över barn som har fått etikettsrelger inpräntade genom repetition. Visst kan det ibland vara gulligt med lillgamla barn som tackar och niger utan att riktigt veta vad de gör men man anar att de gör det för att göra vuxna glada och göra vara till behag och jag tycker för egen del att sådant är mer beklämmande än barn som inte riktigt kan sociala koder men menar väl. Framfusighet och bristande respekt tror jag har mer att göra med andra saker. Håller med mommefrites till stor de förklaringar hon har skrivit tidigare i tråden. | |
