Spelrum
| Giraffen | 5 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 5 |
Mobilspel
| Pågående | 18 985 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-10-03 10:31 | |
 | Nu känner jag inte så många människor som har fått gå i livets hårdare skola. Jag lever ett väldigt skyddat liv och uppfattar också min omvärld som ganska skyddad. Men bland alla dom jag känner, så finns det inte någon som har skaffat barn som inte anser att deras liv har blivit bättre, fått större mening och fler dimensioner än innan. Samtliga föräldrar jag känner anser utan att blinka att deras största livsverk är deras barn. Det är fundamentet i tillvaron och en av dom stora sanningarna. En del av dom här människorna har innan dom skaffat barn tydligt proklamerat att det är överskattat och att dom minsann inte ska skaffa barn. Nu kan det ju vara så att jag och dom har fel. Men det kan ju också vara så att det helt enkelt är så att livet blir bättre med barn. För att man ska förstå skillnaden så är en bra liknelse innan och efter internet. Otänkbart innan oumbärligt efter. | |
| Okreh | 2010-10-03 10:31 | |
 | Ett enkelt svar på miljöproblemen: Alla slutar skaffa barn. Det skulle innebära att om cirka 100 år, så är människan en utrotad art, till gagn för alla andra arter som lever på jorden. Vårt DNA kan man ju förvara i ett lab någonstans, där mer intelligentare varelser kan finna DNA:t och sedan föda upp människor, ta med dem på utställningar över hela gallaxen, lära dem sitta och be vackert etc. Anledningen till att skapa ett barn är väl en av livets meningar. Att utvecklingen skall gå frammåt och främja den egna generna. Eller? | |
| Aquilalore - Ej medlem längre | 2010-10-03 17:18 | |
| Ego ? Kan tänka mig att man vill leka med något, känna sig stor, fostra någon till sin egen avbild, blir avgudad och omtyckt och ha en tryggare ålderdom? ;D | |
| MaadMaxx | 2010-10-03 18:15 | |
 | @Tvålis. Du är inne och snuddar vid hur jag tänker. Jag tror visst att barn berikar livet, sen tror jag även att det finns en "baksida" med att vara ansvarig för en annan liten persons välmående, men jag anar att det possitiva väger över. Däremot så är detta ingenting man vet, eller kan veta innan man satt barn till världen och därmed är det ju ingenting jag saknar i mitt liv. Och @ alla som säger att man ångrar sig sen och att man på åldernshöst blir såå ensam... Visst, det kan hända att jag ångrar mig då det är för sent, tuff shit, mitt val- min ånger att leva med. Det är en form av ånger jag känner att jag KAN leva med, hade jag däremot valt att föda ett barn, utifall att jag skulle ångra att inte ha gjort det sen, för att upptäcka att jag faktiskt ångrar att jag satt barnet till världen... Well, DEN ångern känns i min värld mer betungande... Vad kommer till den där förmodade ensamheten, så har jag faktiskt väldigt mycket tid för mina vänner, mina syskon och deras barn, eftersom att jag faktiskt inte har en egen familj att ta hand om. Alltså, jag har en långt mycket större "familj" än "mamma, pappa, barn" och således massa kids att "spela Fia" med när den dagen kommer... | |
