Spelrum
| Giraffen | 26 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 20 |
| Inloggade | 47 |
Mobilspel
| Pågående | 19 530 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| potthuve - Ej medlem längre | 2010-01-05 20:50 | |
 | hatande människor Det verkar vara ganska allmänt socialt accepterat att vara olyckligt kär. Men om man olyckligtvis hatar nån då? Varför är det så fel, så skuldbelagt, när i princip är samma sak: ett utbrott av okontrollerade känslor. Man vet hur man tröstar nån som är olyckligt kär, men hur går man tillväga med nån som verkar vara fylld av hat och kanske behöver... något. Tröst? Samtal? Fysiskt utlopp för sina aggressioner? Eller gör man det enkla och lämnar dem till förmån för gladare umgänge? | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-01-05 20:54 | |
| Det är situationsbundet. Är någon i början av en olycklig kärlek kan det vara konstruktivt att låta personen älta sina dåliga känslor ocensurerat, men efter en viss tid blir ältande negativt och då hjälper man bäst till genom att inte bekräfta de förgiftade tankarna utan istället lotsa personen framåt och vidare. | |
| potthuve - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:03 | |
| det måste ju vara samma med hat, om personen kan ge utlopp för sina känslor i ord är väl det positiv kommunikation det med... även fast den kanske låter rätt illa. Men hur styr man bort någon från hat? Enklaste botemedlet mot olycklig kärlek är ju att försöka intressera sig för någon annan, men man kan ju inte börja hata nån annan bara sådär. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:07 | |
| Det är lite det jag svarar på ovan. I början styr man bort från hat genom att tillåta hatet (vilket blir befriande för den som lider av känslan), sen styr man bort genom att fokusera bortom det hatiska. Jag talar av egen erfarenhet (både som den som lotsar och den som blir lotsad). :) | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:09 | |
| Och vad gäller just olycklig kärlek... Tja, man får försöka försonas med tanken att kärlek måste vara delad för att det skall kunna handla om kärlek. Inte stirra sig blind på sina egna känslor. Försöker själv lära mig den konsten. | |
| Scarpetta - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:12 | |
| Olycklig kärlek & olyckligt hat bottnar väl egentligen i samma sak, så kanske bör man reda ut sina känslor & fråga sig varför man hatar personen så mycket. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:15 | |
| Grunden för hat är rädsla, någon slags rädsla. | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:16 | |
| Det är en bra fråga. Jag vet säkert att jag aldrig har hatat någon okontrollerat men lika säker att jag har känt hat. Jag tror att skillnaden i hur man uppfattar symptomen är att hat mot andra ofta grundar sig i en personlighet, medans olycklig kärlek ofta är förknippad i en annan person. Sen tror jag att hata är mer beständigt än att vara olyckligt förälskad. Men då, så anser jag väl att dom som känner hat borde ha tiofallt med stöd. Men jag vet ju inte alls hur det är. Det är nog svårare att "komma ut" med hat än med olycklig kärlek. | |
| potthuve - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:19 | |
| Jag förstår vad du menar... men jag antar att jag inte riktigt vet hur jag ska gå tillväga. Jag vet inte vad nästa steg är, efter ältandet. Alltså vad jag ska fokusera på, det här har tyvärr pågått så länge att det känns som det är den enda delen jag kommer ihåg av den här personen. Det blir konstlat på nåt sätt, som energin i rummet direkt säger att "nu har vi ett samtal du och jag" och det är något som han vill undvika. Men du gav mig ändå en idé. Jag ska försöka presentera en trevlig tjej för honom. Den enklaste lösningen kanske fungerar ändå. | |
| potthuve - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:22 | |
| oj mitt senaste svar var riktat till SP. Men jag förstår din synpunkt tvålis, att en hatare mer har det i sin personlighet och hatar lite mer utspritt än nån som är förälskad och endast har ett objekt att fokusera på. Så även i det här fallet, personen i fråga hatar ingen speciell människa eller sak utan många små. | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:27 | |
| Hmmm, jag känner igen personen du beskriver. Hur den man en gång hade vansinnigt kul med och delade nästan allt med på något sätt har blivit förbytt med en hatisk, cynisk person. Det är hemskt att se någon man älskar (som jag i mitt fall) förvandlas till någon som bara letar efter fel i livet. Efter många år har jag börjat att inse att detta inte är mitt val och inte mitt fel. Allt jag har försökt att göra för att ändra på det har gått snett. Jag tror på fullt allvar att det inte går att ändra på folks olycka, inte ens med dom bästa intentioner. | |
| potthuve - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:40 | |
| Det är lite det där jag är rädd för. Det är ju lite svårt att bara ge upp på en person också, i mitt fall en vän jag umgås med inte dagligen men några dar varje vecka i alla fall. Vill inte ge upp utan att försöka, men vill inte att mina försök ska gå fel. Fast om jag inte försöker måste jag ändå lämna den vänskapen, så det går ju lite på ett ut... och då kan man ju försöka... lite. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:45 | |
| Jag förordar rakhet när det gäller de flesta relationer. I den mån du som person fixar att vara rak, försök ta upp att du tycker din vän är negativ och destruktiv i kommunikationen! Det är det schystaste du kan göra eftersom er vänskap riskerar att bli lidande om du tiger. Han kanske inte har en aning om vilka signaler han sänder ut, och isåfall gör du honom en tjänst! | |
| mrperfect | 2010-01-05 21:51 | |
 | Jag är böjd att hålla med dig SP ! / Mr Vitsnisse (nyrakad) | |
| potthuve - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:53 | |
| Ja det är nog det det hela handlar om egentligen. jag måste snacka med han helt enkelt, jag har vart lite skraj att han ska se det som en attack eller något och bjussa på lite hat åt mitt håll med. antar att det var det tråden va till för, jag behövde nog ändå att nån sa det högt (eller skrev det välformulerat) för att få ur tummen och göra nåt. tack SP. Och tvålis och scarpetta =) | |
| potthuve - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:53 | |
| och mrperfect | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-01-05 21:54 | |
| Var inte skraj för hans reaktion, det viktiga är ju att du själv vet att du har goda motiv - och det har du ju verkligen! Lycka till! :) | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-01-05 22:03 | |
| Jag vet inte riktigt. Men jag toro ändå på att den ända vägen är den raka vägen. Min väg blev krokig för länge sen och nu är jag vilse. Om jag hade fått bstämma, så hade den personen jag skanar mest av allt i världen fått komma tillbaka till sitt ursprungliga, underbara jag. Men för mig så är hon ju allt detta idag med. Jag älskar henne, och saknar hennes lycka. | |
| apbur | 2010-01-05 22:09 | |
 | Jag har aldrig förstått det där med att rädsla skulle vara grunden till hat. Om jag ogillar någon person stark, någon som kanske gjort mig illa. Vad är jag då rädd för egentligen. Vad är det jag ska lära mig att inte vara rädd för och på så vis aldrig behöva känna hat? | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2010-01-05 22:09 | |
| Om någon av ens vänner enbart ältar och far ut med sina känslor kan det också vara ett tecken på att man umgåtts för mycket, eller på vännens villkor. Är det inte ett litet tecken på respektlöshet när någon utgår ifrån att man orkar lyssna i timmar om personens hat/kärlek... | |
