Spelrum
| Giraffen | 4 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 4 |
Mobilspel
| Pågående | 19 708 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Ålandspojken - Ej medlem längre | 2010-04-12 23:10 | |
 | Att förskjuta ett barn Vissa saker gör mig mer upprörd än andra... Frun i fina familjen fyllde jämt, tidningen intervjuade. Hon pratar om sitt liv, sin karriär och sina barn, men nämner bara två av dem, fast hon har tre barn, vuxna nu. Jag tycker det är så makalöst fult att öppet förskjuta sonen som har drogproblem och är belastad av viss kriminalitet. Han må ha gjort tveksamma livsval, men han är ju ändå en son, hennes son, och det försöker hon radera ut helt öppet! Jag mår bara så illa av det här! Hur reagerar du på föräldrar som vägrar erkänna vissa egna barn till följd av deras tillkortakommanden i livet? | |
| Ässät | 2010-04-12 23:15 | |
 | Ja det är fruktansvärt och väldigt egoistiskt tänkt. "Vad ska alla vänner och bekanta säga". | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-04-12 23:16 | |
| Jag blir uppriktigt förbannad! Jag har ett barn och jag kanske har svikit honom nån gång... ...men att förskjuta? No,no that is. | |
| honeydevil81 - Ej medlem längre | 2010-04-12 23:26 | |
| Förstår inte heller såna människor! Alla människor gör misstag och alla fattar någon gång i livet fel beslut. Men oavsett vad mina barn kommer göra för misstag så kommer dom alltid att vara mina barn och jag skulle aldrig kunna förskjuta dom.. | |
| Lillstölla | 2010-04-12 23:26 | |
 | Riktigt illa gjort, men vi vet ju inte vad som sagt och gjorts dom emellan heller. Alltid lätt för utomstående att döma. Men klart att man sympatiserar med den stackars hon inte nämnde! | |
| Okreh | 2010-04-12 23:27 | |
 | Klart att man kan förskjuta sina egna barn om de svikit dig X antal gånger. Vem vet, hon kanske gett honom ett ultimatum att antingen välja droger eller sin mor. Dessutom undrar jag om ni själva skulle vända ryggen om ifall er son blir exempelvis nya Hagamannen, eller något liknande. Hur kul är det då att stå i pressen och säga: "Japp, det är min son det där.". | |
| bokmärke | 2010-04-12 23:31 | |
| Jag håller med Okreh! Sen vet vi ju inte heller hela historien. Vi är allt för ofta så snabba med att dömma. | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-04-12 23:31 | |
| Man förskjuter aldrig sitt barn. | |
| Tufflan | 2010-04-12 23:32 | |
| Är det samma sak att förskjuta som att tiga om? Kan man bensäkert säga det? | |
| Maximerat - Ej medlem längre | 2010-04-12 23:32 | |
| Bara en motfråga först: Är det mamman som tagit avstånd från sonen eller är det ömsesidigt? Jag vet flera personer där det vuxna barnet bett sina föräldrar att, med olika ordalag då, "betrakta inte mig som erat barn. Jag vill inte ha något med er att göra och vill inte att ni ens pratar om mig". Jag tycker också generellt att föräldrar har ett större moralistkt ansvar att inte förskjuta sina barn än vice versa. Blir man föräldrar så blir man. Men jag tycker att det dras för snabba slutsatser och konstaterande utifrån Ålandspojkens information. Den är å andra sidan det enda vi har att bedöma här, men skulle det räcka om det var någon ni kände? Det kan trots allt ligga väldigt mycket bakom ett sådant beslut och oavsett vad skälen är tror jag att brytningen/förskjutandet är något som inte gjorts jättehastigt. | |
| honeydevil81 - Ej medlem längre | 2010-04-12 23:33 | |
| Fast min lillasyster har ett aktivt missbruk sedan 10 år tillbaka, men mina föräldrar och vi övriga skulle inte förskjuta henne för det trots svek och lögner. | |
| Liftactiv | 2010-04-12 23:35 | |
| Finns det några fakta i saken öht, eller är det hörsägen, rykten, egna känslor inblandade? Är inne på Okrehs linje. | |
| Ålandspojken - Ej medlem längre | 2010-04-12 23:40 | |
| Min frågeställning hade inget med det specifika fallet att göra, egentligen, det fick stå mer som en illustration till ämnet som sådant. Föräldrar som förskjuter sina barn och tankar kring detta var vad jag tänkte mig att detta skulle handla om. Men det är kanske ett för komplicerat ämne att beröra i generalla ordalag på ett forum som detta. | |
| Tufflan | 2010-04-12 23:45 | |
| Okej, i allmänna ordalag så är min tanke att föräldrar som förskjuter sina barn, och vice versa också, har mycket goda anledningar att göra det. Det är djupt tragiskt när det händer, men ibland nödvändigt. | |
| bobo flux | 2010-04-12 23:50 | |
 | Blod är inte alltid tjockare än vatten. Måste det biologiska bandet mellan två människor vara en garanti för att de måste ha ett inbördes socialt band? | |
| regression | 2010-04-12 23:51 | |
| Åhå, att förskjuta ett barn <-- Hard core. | |
| Maximerat - Ej medlem längre | 2010-04-12 23:52 | |
| Om föräldrar inte vågar "erkänna" sina barn tycker jag att det är fel, men ordet "erkänna sina barn" betyder för mig att de inför barnet står för att de är deras föräldrar och så vidare. Inte att de nödvändigtvis måste berätta om alla sina barn för "allt och alla" som ber om det. Har man satt barn till världen har man enligt mig ett ansvar mot barnet. Men hur detta ansvar och hur långt det sträcker sig beror enligt mig på omständigheterna. Okreh tog upp Hagamannen som ett exempel. Vore det fel om hans föräldrar anser att han är deras son och talar om det för honom och så,men att de i samtal väljer att inte prata om honom.För att själva orka gå vidare? Vilket i sin tur inte betyder att de med automatik tar avstånd från honom, men att de skyddar den relationen från insyn? Kanske är det så att "fina frun" i ditt exempel tycker att det är bäst så här, att folk visserligen ändå känner till det "förskjutna barnet" men förstår att uteslutandet av honom i det sammanhanget har sina förklaringar och låter henne slippa frågorna? Jag vet inte. Oavett brytningen i sig tycker jag det viktigaste är att dem det gäller vet om anledningen och så inte att utomstående gör det. Nu kanske jag går in på ett sidospår..Men hur reagerar ni på en omvänd situation. En mamma dör, i dödsannonsen står endast två av de tre biologiska barnen med? Bör det tredje barnet stå med fast det inte vill? Av hänsyn? Ibland är det ju i tidningar flera dödsannonser om samma person och i flera av dessa fall förstår man ju att att det inte är en "lycklig familj". Förhoppningsvis är det dock mer lyckliga enskilda individer. | |
| Minta | 2010-04-13 00:24 | |
| Priset tar väl de adoptivföräldrar som placerade barnet på ett plan tillbaka till Ryssland. | |
| Smultronet81 - Ej medlem längre | 2010-04-13 00:26 | |
| fruktansvärt!! Alla kan vi hamna fel som barn! Jag tror mkt på ordspråket som går; "älska mig som mest när jag förtjänar det som minst" Och det är verkligen något jag tagit med mig i livet som förälder. | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2010-04-13 00:27 | |
| Ja,och mamman var sjuksköterska och allt. adoptivmamman... | |
