Spelrum
| Giraffen | 0 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 11 |
| Inloggade | 11 |
Mobilspel
| Pågående | 21 768 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| lelou - Ej medlem längre | 2006-06-16 17:25 | |
 | Att avliva ett djur Jag avlivade min katt i dag. På vägen dit var jag ganska införstådd med vad som skulle hända, men aldrig förr har jag varit tvungen att ta ett sånt beslut, och det var fruktansvärt, när jag stod med hans lilla huvud i min hand och tittade in i hans ögon en sista gång, min ultrabästa katt som jag var tvungen att släppa...jag är inte speciell blödig av mig tycker jag själv, försöker verkligen se logiskt på saker och ting och försöker verkligen tänka att det är djurets bästa osv, men jag går bara omkring och snyftar här hemma just nu. Inne hos veterinärer bröt jag ihop och jag springa ut innan det var över. Vilket jag har hemskt dåligt samvete för nu, att jag lämnade honom innan det var klart. Allt är kvar här hemma som det stod och jag kan inte fatta att han är borta...hur man fäster sig vid djur fattar man nog inte riktigt själv förrän de inte är kvar. Jag saknar min katt så det finns inte. Och hur berättar man för ett barn? Hon är inte hemma nu och har haft skolavslutning och en kul dag, sitt första "stora" sommarlov och jag ska komma med beskedet att hennes älskade katt är i himlen och att det hände just idag. Känns rakt igenom sunkigt just nu. | |
| västgöten - Ej medlem längre | 2006-06-16 17:35 | |
| tjejens ena katt är lika gammal som hennes älsta barn(13 år) å börjar bli lite skröplig..jag bävar för den dag jag måste ta fram geväret.. | |
| Wilma u-a | 2006-06-16 17:41 | |
 | vet hur det känns...jättejobbigt. Avlivade min gamla halvblinda katt för ett par år sedan..Veterinären stack in sprutan rakt in i magen!! (har förstått att det är många veterinärer som gör så) men vilken chock jag fick... Efter en stund när jag frågade om han verkligen var död så började hon skrika om jag ifrågasatte hennes kompetens som veterinär...bara för att jag frågade om han verkligen var död..Mycket obehaglig upplevelse och jag har varit med om många avlivningar av både katter o hundar Rottisen som jag har nu är min 6:e hund och katter har jag 4st men fasar redan för den dan när det blir dags att behöva ta det beslutet om avlivning.. | |
| västgöten - Ej medlem längre | 2006-06-16 17:51 | |
| vi vuxna får inte fästa oss vid husdjur för mycket..hur ska vi kunna trösta å förklara för barn om vi är lika förtvivlade själva? | |
| ojjojj | 2006-06-16 18:06 | |
 | TRÖSRKRAM | |
| StarOne | 2006-06-16 18:27 | |
 | Under årens lopp har det hänt mig ett flertal ggr att jag tvingats till det mest hemska beslutet att avliva ett älskat djur. Hjärtat brister varje gång. Lelou... Även om det kanske just nu är svårt att tro så minskar sorgen och "det onda" för varje dag som går. Sänder en varm kram till tröst.. Mvh Eva | |
| Onica - Ej medlem längre | 2006-06-16 18:45 | |
| ..Minns fortfarande känslan..den gamle fåntratten som hade hängt med så många år..som jag var tvungen att ta till veterinären den där kvällen han inte längre kunde gå ordentligt. Jag grät som ett barn, och bröt ihop ordentligt inför en mkt förstående veterinär. Jag vet inte vad din anledning var, Lelou..men ibland måste man ta de där besluten. Min katt var sjuk, och som veterinären sa så ska även ett djur få sluta sitt liv med värdighet. Barn lär sig den svåra vägen..har man djur så lär de sig att det också finns ett slut..och mina barn var ledsna..men dom förstod..nästan på ett bättre sätt än jag själv gjorde. Vi gjorde ingen dramatisk sak av det..jag visade att jag var ledsen, och att det är ok att känna så..mer var det inte..Det löser sig ska du se. | |
| AnnikaP - Ej medlem längre | 2006-06-16 18:56 | |
| Usch ja...Min dotters katt försvann för något år sedan och trots lappar i affären, otaliga mils letande i dikena hittade vi aldrig katten. Än idag vet vi inte vad som hände. Min dotter grät floder och var så orolig för att katten skulle ligga någonstans och lida...och frysa...det var vinter nämligen. Då är det trots allt bättre att veta att katten fått somna in lugnt och sansat och sluppit lida. Hoppas det kommer att kännas bättre och lättare snart. | |
| hopp_san - Ej medlem längre | 2006-06-16 19:00 | |
| oj, vad lessamt!! hoppas tanken på att kissen nog har det bättre nu är till hjälp småningom *sympatikramar* | |
| Costa Nostra | 2006-06-16 19:03 | |
| eftersom ajg varit ormägare så har jag inte mycket sympati för de små djuren. Det kan låta kallblodigt, men jag gillade att stoppa min boa-kompis i badkaret tillsammans med 4-5 möss och se hur naturen hade sin gilla gång. De mössen som stod på tur sket på sig av räddsla innan mina söta boa slingrade sig emot dom och gjorde sitt jobb. | |
| Onica - Ej medlem längre | 2006-06-16 19:14 | |
| ...En fet boa kan säkert krama om sin ägare också. | |
| Onica - Ej medlem längre | 2006-06-16 19:16 | |
| Shit..nu menade jag det inte så illa som det lät...när jag läser det nu..så inser jag att det blev lite fel. Sorry. | |
| Costa Nostra | 2006-06-16 19:38 | |
| mm en fet boa hade jag inte dock. Den var 150 cm typ | |
| västgöten - Ej medlem längre | 2006-06-16 20:56 | |
| tyvärr är väl jag miljöskadad som är uppväxt på en gård,och van vid slakt å jakt och dyligt...min farfar sa en bra sak "sörj aldrig en luden fot".. | |
| Bim1964 | 2006-06-16 22:00 | |
| Usch ja lelou, vet precis hur det känns vi tog bort vår Cassius för två år sedan i oktober. Han blev 16 år och var världens snällaste katt vi hade honom innan vi fick våra barn. Det var så svårt att fatta det beslutet att ta bort honom, för han bara låg och sov, käkade och gick på lådan (och det gjorde han 6-7 gånger om dagen då han kissade mängder) Han var en utekatt men det sista ville han inte gå ut, han låg inte på min huvudkudde det sista, det som han gjort i så många år. Så vi bestämmde att ta honom innan det blev ett måste, dessutom hade han magrat av så väldigt mycket att jag kände att det var dags. På djursjukhuset var dom så snälla men vi klarade inte att vara kvar när dom skulle ge han sin spruta. Barnen hemma var så ledsna dom har ju växt upp med honom och saknar han än i dag, nu har vi ju fler djur men man kan aldrig ersätta ett djur med ett annat. Och jo jag sörjer ibland (trots en luden fot *L*) för jag saknar hans spinnade när han låg bredvid mig eller låg i mitt knä. | |
| mochadelux | 2006-06-16 23:48 | |
 | att behöva ta det beslutet är något av det värsta som finns, att behöva säga stopp för någon som man älskar, det är hemskt, men det är okej att vara ledsen... man får försöka trösta sig med att man brydde sig om vän in i det sista,, tröstekram och ang spruta i magen,,, har vart med om det även jag var en chockartad upplevelse,, tog väldigt lång tid innan katten somnade, har man möjlighet att välja så välj lugnande och spruta i benet... | |
| Costa Nostra | 2006-06-17 00:03 | |
| bla bla bla. Vart är riktiga motgångar ? Begrava en allt för ung morsa är, inte ett jävla djur. | |
| Onica - Ej medlem längre | 2006-06-17 00:18 | |
| Men Costa...Det finns ALLTID saker som är värre..oavsett vad man tar upp..men det innebär inte att man inte har rätt att vara ledsen för "mindre" saker i livet bara för att det alltid finns ngn som har det 7 resor värre. | |
| tildus71 - Ej medlem längre | 2006-06-17 00:28 | |
| usch! Det är aldrig roligt att mista något man älskar. fy vad jobbigt. själv tror jag på ett liv efter döden för själen vare sig man är djur eller människa. kalla det nanjigala eller vad som helst men det behöver inte vara slut. å andra sidan är det slut så betyder det att man inte lider längre. Det hindrar inte att den som lever saknar den man mist och det är skitjobbigt samtidigt måste man som överlevande leva vidare. låter kanske lite dramatiskt när det gäller djur men särskilt husdjur är inte bara djur det är någon man älskar oxå. jag hoppas allt ordnar sig. | |
| Mitzy | 2006-06-17 00:41 | |
 | Att inte visa sympati när en människa sörjer är lågt. Det spelar ingen roll om man delar åsikt om sorgen, men att direkt vara hånfull är t o m elakt. Ingen förtjänar det bemötandet. Till Lelou - jag är väldigt ledsen att höra att du mist din katt, jag bävar för den dagen jag måste ta bort någon av mina hundar och kan förstå hur ont det gör. Jag hoppas att du snart känner dig bättre och att du "tvingar" digsjälv att tänka på alla roliga upptåg din katt har gjort och alla komiska situationer som du blivit utsatt för som "kattmamma" och att du letar rätt på den bästa bild du har på din katt och förstorar den och ramar in den. STOR tröstkram, Mitzy/Fia | |
