Spelrum
| Giraffen | 25 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 28 |
| Inloggade | 53 |
Mobilspel
| Pågående | 20 846 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| lelou - Ej medlem längre | 2006-06-17 01:18 | |
 | tack för allt pepp och delade tankar . cosa nostra, till dig säger jag bara att det finns saker man diskuterar här och andra saker i andra trådar. Om någon sörjer sin mamma, ska du då komma och säga att "sluta klaga, det är värre att förlora sitt barn"? Lika patetiskt det. Vi snackar inte om vad som är värst, så knip igen eller starta egen tråd. | |
| TopBanana | 2006-06-17 08:51 | |
 | Lelou, massor av tröstkramar! Jag brukar inte vara så blödig när det gäller döden, men när min 15-åriga boxer-gumma dör tror jag att mitt hjärta kommer att stanna. Dessutom är ju deras medellivslängd 8-10 år, så hon ÄR verkligen gammal och skruttig, lite reumatism har hon men eftersom vi bor i Egypten är det inte för farligt, tandlös är hon, halvdöv, halvblind, men så otroligt levnadsglad och pigg (trots alla dessa krämpor) att jag ber varje kväll att hon lever i 15 år till... Nu låter jag helknäpp, men hur som helst, massor av tröstkramar och tänkt så trevligt din katt har det nu på de eviga gräsängarna eller vart de nu tar vägen :o) Och Cosa Nostra - den man älskar, sörjer man. Och då spelar det ingen roll om det så är en vandrande pinne eller ens farfar. | |
| TopBanana | 2006-06-17 08:52 | |
| Haha, insåg precis att på bilden ser hon ganska miserabel ut, inte alls pigg och glad... måste nog hitta en gladare bild :o) | |
| Nemi | 2006-06-17 10:56 | |
 | Ja, fy, att behöva avliva/döda någon/något man tycker om. Usha. Jag grät floder när jag var tvungen att be en vän bryta nacken av min vackra guldfisk när den blev gammal och sjuk :/ Man kan ju inte låta ett djur lida, oavsett hur mycket man tycker om det. Känsligt. Jag hoppas jag aldrig någonsin kommer köra på/över ett djur någon gång, men inser att det nog tyvärr kommer hända nån gång i livet. Uscha för att gå och se efter hur skadat/levande katten/räven/etc är. Och kanske behöva slå ihjäl för att det är för skadat och lider. Och behöva gå och berätta det för ägaren.. uff. Sorry lelou, nu gick jag nog lite off-topic. *krama* | |
| Scandal - Ej medlem längre | 2006-06-17 11:30 | |
| lelou :/ fan va illa. ser att jag är lite sen med att vara först med tröst, men vet du vad: ett bra sätt att komma över sorgen är att skaffa en ny kattunge. självklart kommer hon aldrig att ersätta den älskade katten du haft, men glädjen kommer att leva kvar i huset :) har du berättat för lilltjejen? hoppas hon förstod. | |
| lelou - Ej medlem längre | 2006-06-17 11:38 | |
| har inte berättat ännu, hon är hos sin pappa men jag får nog göra det idag iaf. Grejen är att han har varit dålig i en vecka så hon vet ju att han var sjuk, men nu när jag i samråd med vet . beslutade att vi skulle låta honom somna så tror jag inte att hon kommer ta det så bra i alla fall. Hade en liten hamster för nåt år sen som dog, då grät hon i veckor :/ och den grejade hon knappt med alls. Den här katten låg och sov med henne varje natt och var riktigt "hennes" så. Blä. Men jag ska nog ta ditt råd Scandal, och se mig om efter en kattunge så fort vi kommer tillbaka från semestern, jag tror också att det är bra att få tillbaka glädjen i huset snabbt, framförallt för hennes skull. Saken är att jag saknar honom som attans, men det som gnager mig mest är om man gjorde rätt eller fel. Han dog ju inte naturligt liksom, och det är ångest för mig detta :(. Jag måste lite på veterinären så klart men en lite röst i mig säger att det "kanske, kanske hade kunnat gå, så må dåligt över det nu." Nemi, det där du skriver om är min värsta mardröm när det gäller djur...att höra dunsen och behöva gå ut och se efter hur illa skadat det stackars djuret är :(. | |
| lelou - Ej medlem längre | 2006-06-17 11:39 | |
| Top Banana, jag fick mig iaf ett litet skratt när du kommenterade din egen bild :), du har rätt hon ser inte direkt bilden av "levnadsglad" ut på det men jag förstår vad du skriver, tack! | |
| Bim1964 | 2006-06-17 11:57 | |
 | Du ska inte ha dåligt samvete lelou för att du tog beslutet att ta bort din katt. Att ett djur ska dö "naturligt" bara liksom somna in och inte vakna mera är nog inte så väldigt vanligt. För hur det nu än är, så blir ju djur precis som vi människor (som också är "djur") sjuka, och ibland så kan man bota dom och ibland inte. Då kan vi ju välja att få slut på deras ev. lidande med en spruta och låta de somna in. Och innerst inne så vet du att du gjorde rätt med din katt. Vet. sa till mig när vi skulle ta bort vår katt, att om vi ville så kunde vi ta ett blodprov på han för att kolla om det var njurarna som sviktade. Men vi ville inte det för han var sig inte lik längre inte som det katt han en gång varit. En som jag känner hade en hund som dom hade kvar in i det sista, vet. som dom var hos tyckte att han skulle få somna in. Eftersom han var döv och blind blev matad och fick bäras ut för att göra sina behov på gräsmattan utanför tomten. Han kunde knappt stå upp utan de fick stötta han, det tyckte jag var hemskt av dom. Men nu har de en ny hund, och jag hoppas att de inte gör om samma sak med den hunden som med den förra. För det som de gjorde var så ego det kan bli att bara tänka på sig själv och inte på sin älskade hund. | |
| lelou - Ej medlem längre | 2006-06-17 12:23 | |
| Bim, var det också nåt med njurarna på er katt? Vår fick urinsten nämligen som inte gav med sig och som påverkade njurarna så att de till slut slutade fungera i princip. Vi hade kunnat operera mer men vet. förklarade framtidsbilden med en läckande katt som dessutom med största sannolikhet hade fått sköljas/opereras flera gånger och det fanns heller inga garantier för att det skulle gå vägen alls, att han skulle klara sig. Det var som du säger, han var inte lik sig alls och jag led fruktansvärt med honom. Och det är som du säger, att höjden av egoism hos oss människor är när vi väljer att behålla ett djur för vår egen skull bara. Jag försöker tänka så också, men jag är ledsen för allt som hänt. | |
| MonCeur - Ej medlem längre | 2006-06-17 16:58 | |
| Min hankatt blev akut sjuk. Han slutade att äta, det liksom knastrade när han försökte äta och han magrade nåt hemskt. En morgon upptäckte jag att det var en ganska stor våt fläck nedanför elementet i köket. Jag luktade på det...ingen doft alls. Fattade inget för elementet var inte sönder. Senare samma dag upptäckte jag att det var Igge´s kiss som INTE luktade alls. På nåt konstigt sätt förstod jag i just det ögonblicket varför han ändrat sina livslånga vanor. Han hade tills sista veckan i livet alltid sovit på ett särskilt ställe men bytt till att sova/vara så nära mig som han bara kunde komma. Han ville berätta något för mig...att han behövde hjälp att få slippa plågorna. Den första veterinären hade flera ggr sagt att katten bara var inne i en matvägrarperiod men nu tog jag honom till annan vet. där jag beordrade fullskalig undersökning. Igge hade ingen njurfunktion alls kvar, varje sekund i min polares liv var en plåga. Tumörer täckte njurar m.fl inre organ. Jag erkänner att jag, vuxna karln, grät när han till sist fick sin spruta och gick till ro, liggande i mitt knä. | |
| Fröken Jag | 2006-06-17 19:46 | |
 | För 8-9 år sedan bodde jag i en liten by.. Perfekt att ha katt på tänkte jag. Grannens misse fick ungar vilket ledde till att jag tog 2 små yrskallar. 2 år efter jag fått mina små var jag tvungen att flytta till stan igen på grund av en utbildning jag skulle gå. Tyvärr blev jag då också tvungen att "leka Gud" och bestämma att mina små skulle somna in. Detta eftersom jag i "byn" bott i en lgh på nästa 80kvm, kissarna kunde komma å gå som dom ville, jag behövde inte vara rädd att nån dåre skulle köra över dom eller så.. Dom hade helt enkelt ett så perfekt liv man kan tänka sig. Hade jag valt att ta med dom hade dom fått nöja sig med en lgh på 54kvm och absolut ingen möjlighet att fortsätta vara utekatter. Detta var absolut inget roligt beslut att ta, och när dagen kom som dom skulle kila vidare var hemsk. En jägare jag kände hade lovat att han kunde skjuta dom. Så, sagt och gjort. Han kom hem till mig och jag skulle gå ut i bilen med dom. Ena katten var verkligen en yrpanna. Han fattade som ingenting vad gällde nåt.. :) Min andra... Lilla flickan... Hon fattade... När jag gick utför trappen klöste hon till mig, hoppade ner å marken å satte sig under bakändan på bilen med dessa blickar.... Innan hade det gått ganska bra för mig, var så inställd på att detta beslut verkligen var det rätta, men när jag såg hennes ögon... Fy fan rent ut sagt... =( Som sagt, det är ett väldigt jobbigt beslut att ta, men samtidigt... Mina katter hade fått det mer jobbigt om jag tvingat dom att bo i en liten skokartong utan möjlighet att vara ute och springa fritt igen... | |
| lelou - Ej medlem längre | 2006-06-17 19:58 | |
| usch ändå, jag vete 17 om jag skulle kunna skjuta min katt. där går gränsen för mig :( | |
| Fröken Jag | 2006-06-17 20:09 | |
| Jao, på ett vis känns det grymt. Men samtidigt så fick dom springa runt å slappna av innan det hände, och då går det ju så fort... Får dom en spruta så känner dom ju att dom rinner iväg.. Fast samtidigt så är det väl kanske som när man får en vanlig narkos... För mig är huvudsaken att det går väldigt fort och att djuret inte behöver känna något... | |
| lelou - Ej medlem längre | 2006-06-18 01:13 | |
| spruta är ju att de bara somnar och dör i sömnen, tror det är väldigt barmhärtigt. jag var med en gång när en kompis skulle just skjuta en katt, och det var inget vidare alls. man såg hur stressad det djuret blev, och för att inte tala om hur blodigt det var :(. | |
| TopBanana | 2006-06-18 09:04 | |
| Jag tror att åtminstone de flesta veterinärerna dessutom avråder dig från att ta bort djuret, om de inte tycker det är nödvändingt. Så du ska inte känna dåligt samvete för det. Visst, det känns grymt otäckt att bestämma sådant - men å andra sidan så är det grymmare att låta någon leva som bara kommer att ha ont och det inte finns något man kan göra för att hjälpa. Så kram på dig, Lelou, tänk goda minnen om honom, han har det bra nu. | |
| nina73 - Ej medlem längre | 2006-06-18 12:28 | |
| ÅÅÅ.. det där med att ta bort djur har jag fått erfara ett antal gånger, å ena gången är hemskare än den andra... Känns ändå ( missuppfatta mig rätt nu) "lättare" när dom har åldern inne, än när de där alldeles för tidigt.. på 1½ års tid miste jag min 3 hundar.. INGEN av dom hade åldern inne . Den första blev överkörd av tåg 5½ år gammal.. den andra 6 ån senare .. dog på operationsbordet av ett grand mal anfall, obduktionen visade hjärntumör.. Han blev åxå 5 ½ år gammal... den värsta var nog, ett år senare.. när vi var tvungen att ta bort vår 9 mån settervalp , pga av att han var så folkrädd, att han plågades... Det var ett fruktansvärt beslut, å vi försökte få hjälp verkligen, men tillslut insåg vi att det bara var av egoistiska själ vi höll honom kvar.. Kan bara säga en sak... som jag tänker på ibland... "Man kan inte hindra sorgens fåglar , att flyga över ens huvud, Men man kan hindra dem från att bygga bo " | |
| bazios | 2006-06-18 18:02 | |
 | jag vill bara säga att den 13 december körde en bil på min ena hankatt men hon som gjorde det hjälpte mig till vetrinären och han avlivade honom..sen i början på året blev min andra pojke överkörd av en bilist..jag spendera två veckor att leta efter honom innan jag fick veta att nån hade kört på honom och dumpat han på trottoaren död..men att nån hade tagit hand om kroppen straxt efter och jag saknar både murrepurr och skrotis varje dag...jag förstår inte hur folk kan gnälla över att det kan va värre vissa av oss djur ägare tycker att våra djur är som våra egna barn...Iaf när jag snackar om mig sj...har haft ett fler tal djur i mitt 30 åriga liv men skrotis va min tjocke bebis han var mitt allt han var som min dotters bror typ.... | |
| Johnny_R - Ej medlem längre | 2006-06-18 18:24 | |
| Vet precis hur det känns, min fiskgjuse Lars blev biten av fladdermöss så allvarligt att han tillslut förblödde i armarna på mig. | |
| västgöten - Ej medlem längre | 2006-06-18 23:02 | |
| merparten av alla avlivningar beror på att det finns massor av folk som aldrig skulle skaffat husdjur överhuvudtaget... | |
| lelou - Ej medlem längre | 2006-06-19 00:05 | |
| vad menar du nu västgöten? att den stora delen avlivningar beror på att folk helt enkelt tröttnar på djuren ? | |
