Spelrum
| Giraffen | 21 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 26 |
| Inloggade | 47 |
Mobilspel
| Pågående | 19 343 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| apbur | 2014-05-12 18:49 | |
 | Gråtmild Jag är oerhört gråtmild och det har tyvärr bara blivit värre med åren. Jag gråter inte så ofta för egen del utan jag är helt enkelt väldigt sentimental. Att som vuxen person gråta gör andra människor besvärade och jag hade önskat att jag kunde hantera det här bättre och inte börja böla i olämpliga situationer där folk känner att de plötsligt måste ta hand om mig. Hur gör ni andra som har lätt till tårar men behöver övermanna den här sprängande känslan av att man måste lätta på trycket? Vad har ni för strategier? | |
| Söndagsman - Ej medlem längre | 2014-05-12 18:54 | |
 | Loffetjoar inte så värdigt men håller gråten borta. | |
| markoolio5 - Ej medlem längre | 2014-05-12 18:54 | |
| Varför skulle man behöva undvika det? Om andra känner sig besvärade är det deras problem, om de bara vill ta hand om dig är det bara att vara tacksam för att det finns folk som bryr sig. Att visa tårar är väl inte mindre naturligt än att visa andra känslor såsom glädje eller ilska ... vissa har mer och vissa har mindre av alla känsloyttringar, men det finns i min mening ingenting "konstigt" med något av det. Jag har som du ganska lätt att bli emotionell, min strategi är att inte göra ett skit åt det. Att försöka att övermanna känslan är att försöka att förneka sin mänsklighet. | |
| Bitte - Administratör | 2014-05-12 18:56 | |
| Jag är en sådan med , jag gråter vid allt för många tillfällen , kan bli rörd av ett Tv-program, jag gråter ofta för jag är ledsen eller besviken , och tyvärr även då jag är arg . Jag har av en klok man fått lära mig att i vissa lägen är det bättre att lämna rummet än att låta exvis chefer se en gråta. Som jag tidigare skrivit i dag så sa jag ju upp mig i dag för ett år sedan och jösses vad jag grät dels i samtalet med ledning men även medans jag tömde skrivbordet mm,mm. Jag tror/vet att det är bra att tillåta sig att gråta för det är väl lika OK att göra det som att skratta Bitte | |
| roja c panda - Ej medlem längre | 2014-05-12 18:56 | |
| Kan du inte berätta om en ovanligt dråplig situation då du grät fast du inte borde, apbur? Vore kul. Jag har inget svar tyvärr. Snarare motsatta problemet, måste anstränga mig för att gråta på begravningar etc för att inte verka hjärtlös. | |
| Lill-IT | 2014-05-12 18:56 | |
 | Behöver man gråta så behöver man gråta. Punkt. Jag gör också det ibland, inget märkvärdigt med det. Var stolt över att du är en människa med rikt känsloliv. | |
| -FaMo- - Ej medlem längre | 2014-05-12 19:00 | |
| Grät nästan alltid när jag va yngre, om jag var ledsen eller förbannad. Sen försvann det ungefär när jag va 25. Nu har det återvänt. Gråter t.o.m till film. Skitjobbigt. Vet inte varför dock. | |
| dinodog | 2014-05-12 19:08 | |
| Jo jag har också blivit mer känslig. Helt plötsligt kan tårarna bara börja rinna. Särskilt om jag ser något på tv eller läser något som berör mitt hjärta. Nu brukar det inte hända när jag är ute bland människor. Men om det gör det så är det bara att förklara varför. Sällan jag storbölar just för att jag är ledsen. Sedan ska man inte hindra sina tårar låt dom rinna. Är skönt efteråt i bröstet lättare på något vis. Har däremot en väninna som blir ledsen ibland och det händer att hon helt plötsligt faller i gråt. Oftast har vi pratat om någonting som berör henne. Jag brukar hålla om henne och stryka henne över ryggen. Tror inte man behöver säga något speciellt utan bara finnas till där och då. | |
| apbur | 2014-05-12 19:22 | |
| Återkommer senare ikväll :) | |
| amper sand - Ej medlem längre | 2014-05-12 19:31 | |
| Jag har inga problem att gråta i sorgsna situationer; bölade halvt sönder mig på mormors begravning, men det var ganska skönt. När jag var yngre hade jag lätt till gråt om jag blev arg eller frustrerad, fem års terror under redovisningar på ark-utbildningen och jag tvingar mig själv att le istället. Då släpper det. | |
| bobo flux | 2014-05-12 21:40 | |
 | Grät ordentligt senast för ett par år sen. Blir dock lite hulkig när jag tittar på vissa filmer. Ser inte riktigt vad som är så dramatiskt med att gråta så länge det är ärligt. | |
| spelteori - Ej medlem längre | 2014-05-12 21:45 | |
| Jag hatar att gråta, tycker inte alls att det är härligt eller frigörande på något sätt utan känner mig mest tom och eh uttorkad efteråt. Drick ett glas kallt vatten när du känner klumpen i halsen, det hjälper oftast. Mvh en som grät sig igenom hela 2010. | |
| Teitanblood - Ej medlem längre | 2014-05-12 22:20 | |
| Jag har aldrig gråtit. Tycker det är superfjantigt. | |
| mimmi00 | 2014-05-12 22:25 | |
 | Gillar din humor tuffing! 😃 | |
| Minta | 2014-05-12 22:34 | |
| Jag önskar att jag kunde gråta offentligt, men det kan jag inte. Jag ser det som en defekt att inte kunna det. | |
| Teitanblood - Ej medlem längre | 2014-05-12 22:44 | |
| Humor? Jag? | |
| tssss | 2014-05-12 22:51 | |
 | Om DU besväras av att gråta är det en sak. Men skäms inte för att uttrycka dina känslor pga andras oförmåga att hantera dem! | |
| LadySol - Ej medlem längre | 2014-05-12 22:59 | |
| Jag 'lider' inte av syndromet annat än när jag tittar på program av typen Efterlyst, Spårlöst försvunnen eller sorgliga filmer, så jag kan tyvärr inte ge något tips om hur man gör för att undvika att gråta vid olämpliga tillfällen. Jag har dock en undran? Är det att du gråter som är problemet eller är det att folk känner att de behöver ta hand om dig som är problemet? Jag ser ingetdera som ett egentligt problem då det väldigt lätt går att förklara att man helt enkelt är sentimental/känslig/gråtm ild och att du klarar dig bra på egen hand. Eller? | |
| MiaFredrika | 2014-05-12 23:08 | |
 | Är precis likadan som TS. Jag gråter i tid och otid; när jag blir arg, frustrerad, glad, ledsen. Jag gråter när det är en lycklig film, när det är en sorglig film och när det handlar om djur som far illa eller blir fint behandlade. Jag kan nog tycka att det är jobbigt att ha sååå himla nära till tårarna jämt. När man vill vara arg och gorma och svära, så blir det bara ett ulkande istället och det kan vara så irriterande. Dessutom gråter jag om någon annan gråter, så vet inte om jag ens är något stöd för den som behöver det. | |
| gos63 | 2014-05-12 23:47 | |
 | Jag kunde aldrig gråta förr, blev rädd om jag nästan började gråta. Men dom senaste åren har jag gråtit mycket. Jag tycker att livet är lättare nu, jag är gladare. Det blir ett tryck på insidan som inte är sunt om man aldrig gråter. Jag är inte lika spänd och på min vakt. Gråta tror jag är viktigt och behöver du gråta så gör det. | |
