Spelrum
| Giraffen | 39 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 2 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 24 |
| Inloggade | 66 |
Mobilspel
| Pågående | 19 693 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| kiwiskal | 2015-12-04 16:39 | |
 | Bemöta sorg Jag är ganska bra på att se hur människor mår och fråga om det, men jag tycker att det är jättesvårt att bemöta sorg. Alltså gällande svår sjukdom eller död. Antar att jag är långt ifrån ensam. Hur stöttar man på ett bra sätt? Förutom att visa att man finns, kan man göra något mer? | |
| mollee - Ej medlem längre | 2015-12-04 16:42 | |
 | Jag tycker också det är svårt. Jag menar, alla människor reagerar ju olika vid sorg... | |
| kiwiskal | 2015-12-04 16:47 | |
| Jag vet typ inte vad jag ska säga när hen pratar om det. "Oj vad jobbigt" eller dylikt är ju inte så stöttande :P | |
| mollee - Ej medlem längre | 2015-12-04 16:50 | |
| Jag kan visst tro att det kan vara stöttande. Ibland är det skönt med någon som bara finns där och bekräftar sorgen | |
| MiaFredrika | 2015-12-04 16:56 | |
 | Jag tror många gånger att det inte är så viktigt att man säger någonting alls, utan bara att man finns där. Vissa människor vill ju inte prata, men behöver ändå stöd på andra sätt. Man kan ju fixa mat och ta med sig, eller fika. Hjälpa till med dagliga saker som kan vara jättejobbiga när man sörjer. Jag försöker bara vara så "normal" jag bara kan. En vän förlorade nyligen sin mamma, och jag försökte stötta genom att ta hand om hunden så mycket jag kunde, så hon kunde koncentrera sig på allt det praktiska kring begravning etc. Och själv har jag inget behov av att "prata av mig" när något händer. Förlorade min pappa förra året vid den här tiden, och jag hanterar det på mitt sätt. Kanske det bästa är att fråga personen i fråga "Vad behöver du? Hur kan jag hjälpa dig?" | |
| Minta | 2015-12-04 17:02 | |
 | Kanske också att inte vara rädd för personen (som kanske har en svår sjukdom eller går igenom något svårt), att inte undvika honom eller henne och att tala med personen utan att ömka. | |
| Tindris | 2015-12-04 17:17 | |
 | Tycker också det är svårt att veta vad man ska säga, fast jag haft mycket sorg genom livet, men vet att jag tyckte det var skönt när vi hade ett dödsfall hemma när det levererades nybakta bullar från "En vän som tror ni behöver mycket bullar hemma".. det tråkigaste är när folk går omvägar för att slippa säga något.. Bättre man bara är som man är, att man är som man brukar =) Har nyligen frågat vänner som förlorat sitt barn om hur de har det med allt runtomkring, frågade om jag fick ge en kram, och det fick jag och jag var den första, inte ens deras allra närmsta ställde frågor, de tassade på tå på avstånd. Sen finns det väl egentligen inga rätt eller fel, om någon säger eller gör något opassande, så kvittar det för det värsta har ju redan hänt..inget kan vara värre än att förlora en nära.. | |
| Tindris | 2015-12-04 17:20 | |
| Att tänka och tro själv att "dom vill nog vara själva" är bara dumt egentligen, för då kanske de undrar vart alla är och känner sig fruktansvärt ensamma. Och man säger oftast ifrån om det är så att man vill och behöver vara ensamma i sin jobbiga stund.. | |
| bommarna | 2015-12-04 17:27 | |
| En kram brukar räcka. "Jag tänker på dig". Skicka eller lämna blommor, egentligen vad som helst som visar att du bryr dig om. Sorgen är personlig och alla upplever den olika. Säg aldrig "Jag vet precis hur du känner". För det gör man inte! Det värsta man kan göra är att undvika någon som har sorg. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2015-12-04 17:29 | |
| Att inte tänka så mycket är nog bra sorg är sorg,inom några timmar så kommer allra finaste Marianne gå över till andra sidan .börjar få lite för mycket erfarenheter av död och sorg.Att finnas där är viktigt det behövs inte sägas så mycket ord blir liksom överflödiga | |
| Tindris | 2015-12-04 17:35 | |
| bommarna, det är en vanlig kommentar "jag vet precis hur du har det"..som du säger, det vet ingen mer än en själv. | |
| Lågintensiv | 2015-12-04 18:12 | |
 | Tindris sätter fingret på det viktigaste. Undvik inte, dubbelt ensamt att behandlas som Paria för att folk känner sig osäkra. | |
| Talgoxe49 | 2015-12-04 18:14 | |
| trösta genom att finnas där...hjälp till med praktiska saker....visa medkänsla,,,,tala om att du finns där,,,,lyssna så mycket du orkar,,, | |
| kiwiskal | 2015-12-04 18:24 | |
| Tror också på att finnas där, fråga om man kan göra något. Folk som låtsas som ingenting och frågar om det går bra i skolan för att sedan glida över till sina egna "problem" har jag själv varit med om. Och det var av nära anhöriga.... | |
| kiwiskal | 2015-12-04 18:26 | |
| Eller för den delen folk som inte känner av när man inte vill prata alls. | |
| kiwiskal | 2015-12-04 18:39 | |
| När jag inte bemött någon som jag borde i en sorgsituation har det varit för att jag får ångest (på riktigt) av att tänka på vad någon går igenom. Kanske lika för andra? Att våga ha ångest och kliva utanför sig själv får bli ledorden | |
| Linders - Ej medlem längre | 2015-12-04 18:50 | |
| Våga fråga massa. De flesta tycker om frågor. Plus du får reda på bättre hur allt ligger till och kan förstå och visa att du bryr dig. | |
| kiwiskal | 2015-12-04 19:09 | |
| Bra sagt, veta hur det ligger till är viktigt | |
| 125478 - Ej medlem längre | 2015-12-04 19:22 | |
| Tror nyckeln är att ha känselspröten ute, och känna av vad som är bäst just i stunden. | |
| KatjaElina - Ej medlem längre | 2015-12-04 20:01 | |
| Att finnas till räcker bra. Jag har, utifrån andra människors tanke om död, säkerligen en rätt knäpp tanke om döden: "Åh så spännande att få gå in i nästa rum! (och nästa rum ligger ju bara en dörr bort.) " Inget jag kan pådyvla den som är i sorg dock, men jag kan använda det för mina egna känslor. I dag lever många människor som om döden inte finns, trots att det är en av de enda sakerna vi verkligen kan vara säkra på. Men... livet här är bara en skola o när vi är klara så går vi vidare, varför stanna kvar om vi uppnått det vi ska? Gläds med den som är klar o se fram emot att få ses igen! | |
