Spelrum
| Giraffen | 26 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 2 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 18 |
| Inloggade | 46 |
Mobilspel
| Pågående | 20 220 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Memme84 | 2008-09-30 14:17 | |
 | klart min son ska träffa sin farmor. Det är ju inte han som inte tycker om henne. Och ja klart min sambo vill ha kontakt med sin mamma..men jag tycker bara det är jobbigt att hon vill styra vårt liv det är allt.... | |
| Sotfinger | 2008-09-30 14:21 | |
 | Visst. Det är en balansgång. Öva dej på gränssättning! Man utvecklas som människa i alla fall... :-) Hon måste också lära sej att lyssna. | |
| Memme84 | 2008-09-30 14:21 | |
| vi är vuxna människor och kan göra våra egna beslut och jag hoppas hon förstår det nån dag. Det är inte roligt att åka dit med en klump i magen och undra vad man ska få utstå den där gången | |
| Tommy 1979 | 2008-09-30 14:23 | |
 | Din svärfar, då? Har du en bättre relation med honom så kanske han kan hjälpa till? | |
| StinaD | 2008-09-30 14:25 | |
 | Jag har världens goaste svärmor och vi är nästan mer som vänner faktiskt. Dock finns det saker med henne jag inte klarar va och ibland ryker vi ihop så det ryker om det.... men det går över och sen är det inte mer med det. Hon hade en klar tendens att styra mina ungarns liv när dom var små och tycka hit och tycka dit.. till sist så sa jag bara att när jag är i närheten så är det jag som fostrar mina barn, när jag inte är här så får du göra som du vill, för det ser jag inte.... Och det har funkat jättebra... mina ungar älskar sin farmor och vi har inga underliggande konflikter... Hon hade perioder med när hon gnällde på varenda småsak men jag hänvisade henne bara lite tyket till sin son (och gör fortfarande) om hon undrar något... och det funkar bra.... Jag tycker inte du kan säga att hon inte ska få hälsa på i ditt hem.. hon är ju faktiskt din mans mamma.... även om man inte gifter sig med släkten så måste man ju räkna med lite inblandning från dom ändå.... :-) | |
| Eva_M - Ej medlem längre | 2008-09-30 14:26 | |
 | Jag reagerade starkt på att du skrev MIN SON ??? Barnet måste väl ha en pappa så då är det väl inte bara din som ? Skit i svärmor....det är ingen idé att reta sig på elaka svärmödrar som lägger sig i... | |
| StinaD | 2008-09-30 14:26 | |
| Till hennes son ska det ju va naturligtvis... hahaha :-) | |
| Eva_M - Ej medlem längre | 2008-09-30 14:27 | |
| Oj Oj ....läste vidare....inte bara det första.... Ser att du skrivit "vår son"...det lät bättre :) | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 14:28 | |
| Micro, jag anser att Memme, sambon och barnet är den viktiga familjen. Hur de vill dela upp jular är väl upp till dem? Efter vad Memme berättar går det inte att prata med svärmodern (hon har försökt), kompromisser är därför inte möjliga. Ingen kvinna ska behöva stå ut med en svärmor som lägger sig uppfostran och ska bestämma var helger ska tillbringas. Memmes familj är hennes ansvar, hon måste se framåt och göra vad som är bäst för den familjen, inte familjerna omkring dem, vare sig svärmoderns eller hennes egen mammas familjer. Hade det gått att prata med svärmodern, hade kompromisser fungerat så vore det självklart det bästa. Men Memme har ju gjort klart att det inte fungerat. Alltså måste hon göra vad hon kan. Och då tycker jag att en total brytning med svärmodern är det bästa. Sambon och barnet kan träffa svärmodern utan henne. | |
| micro113 | 2008-09-30 14:31 | |
| Memme Prova att åka över och träffa henne ensam någon gång -- och sätt dig och försök förklara hur hon får dig att känna dig. Försök att bara vara lugn -- och förvänta dig inte att hon skall förstå på en gång, utan lämna henne med utrymme för att tankarna skall få sjunka in. Jag har svårt att tänka mig att hon egentligen vill jävlas -- utan hon är nog bara beskäftig och obetänksam i all välmening. Jag har ett barnbarn som är fyra månader -- och jag känner ofta att jag måste bita mig i tungan och backa tillbaka -- eftersom min dotter och hennes man måste få göra saker på sitt sätt och fatta sina egna beslut. Rent automatiskt vill man dock ofta lägga sig i och "rätta till" -- trots att de klarar sig alldeles utmärkt utan den hjälpen och alldeles underbara föräldrar. Tänker man sig inte för så kan man nog bli en riktigt obehaglig svärmor -- så det är en balansgång för svärmödrar med, där det gäller att visa att man bryr sig och vill ha kontakt, men vara klar över var gränserna går. Vilket jag inte är helt säker på att vi alltid lyckas med -- men vi försöker i alla fall, guben och jag. | |
| ElinHelena | 2008-09-30 14:34 | |
| Jag har pojkvän vars mor avlidit, tyvärr när pojken va 4 månader gammal. Men jag har problem med svärfar.. Finns det någon jobbigare & elakare?? | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 14:35 | |
| På vilket sätt är svärfar jobbig och elak? | |
| vulcan | 2008-09-30 14:35 | |
 | Med åren har jag lyckats inse att väldigt många problem i relationer förvärras av att de inblandade inte vill inse att det sällan är så att det finns ett rätt och ett fel sätt att bete sig på - bara två olika perspektiv som man på något vis måste försöka få ihop. Exempel: I vissa familjer är man mer "tajta" och tycker att det är naturligt att höras snudd på varje dag. Man utbyter också mycket mer information om detaljer i vardagslivet och studsar tillbaka åsikter, "goda råd" och annat. I andra familjer har man högre integritetsgränser mellan de vuxna. Det kanske känns "lagom" att prata ett par gånger i månaden och man aktar sig för att komma med synpunkter på andra vuxnas handlingar om det inte är något väldigt allvarligt. Vad är "rätt" och vad är "fel" av dessa båda sätt att vara? Det är mycket större chans att nå resultat om man kan ha det här i bakhuvudet när man försöker föra en dialog. Om man utgår från att ens eget synsätt är det riktiga så gör förmodligen motparten samma sak med sitt eget. Och så fastnar man och kommer ingen vart... Om du istället försöker sätta dig tillsammans med din sambo och hans mamma (detta rör alla tre som flera redan påpekat) och istället ta upp saken från den här vinkeln: "Jag TYCKER si och så och FUNKAR si och så och du tycker si och funkar så - hur kan vi få våra respektive sätt att vara att fungera bättre tillsammans? Vad behöver vi kompromissa med?" så öppnas det mycket större möjligheter för en dialog. Man kan undvika det okonstruktiva "rätt och fel" och istället leta efter sätt att mötas som båda kan leva med. Se det som en sorts förhandling - då blir det också lättare att förstå att nyckeln till en lyckad förhandling är att din motpart också ska känna sig nöjd med er uppgörelse - man brukar tala om "Vinn-vinn" Inse också att oavsett om du gillar det eller inte så har du nu iom relationen till din sambo blivit en del av den delvis annorlunda familjekultur än din egen. Du kan inte bara förkasta den - även om det skulle komma till en total brytning så kommer den på olika sätt att påverka ert gemensamma liv. I sanningens namn så finns det människor som det inte går att resonera med på det här sättet, t.o.m väldigt intelligenta personer. De kan helt enkelt inte släppa idén att deras eget sätt per definition är det rätta. Din svärmor KAN vara en sån person, men jag skulle på det jag hört inte bara döma ut henne direkt. Kanske har hon helt enkelt inte fått chansen att se saken från ett annat perspektiv och fundera på det hela på det sätt jag beskriver. Kan du då bara undvika att hon känner sig attackerad och istället få till ett konstruktivt samtal med henne så finns alla chanser till förbättringar och ökad respekt i er relation. Lycka till! | |
| micro113 | 2008-09-30 14:36 | |
| katalias Ja, hon måste göra vad som är bäst för sin familj -- vilket faktiskt innebär att man måste se till sambon och sonens bästa också. Tror du på fullt allvar att en konflikt i full blom är den bästa grunden för sambon och sonen att hantera när de vill ha kontakt med farmor. Tror du det undgår sonen att farmor och mamma inte kan stå ut i samma rum? | |
| gnill | 2008-09-30 14:36 | |
 | jag tror att svärmödrar som hör av sig ofta många gånger verkligen vill väldigt väl. De tycker oftare att det är svårare att vara farmor tror jag eftersom vi fortfarande har så traditionella könsroller att mamman är mest med barnet. Om du har en son kanske du kan fundera över hurdan du kommer att vara den dag han får barn. Är det så lätt då han kanske lever med en kvinna du inte har så bra personkemi med? Ja, jag försöker bara se det ur ett annat perspektiv. Att hata någon man ändå har i sin omgivning, det är ju barnets famror och hon kan vara/bli en viktig person för honom är sällan så meningsfullt. Det tar mer energi än det ger. Att bestämma sig för att vara extremt positiv OCH tydlig är det som ofta funkar med dem som det inte funkar med tycker jag. Dvs att verkligen ge positiv feedback på allt som är bra (det är jättefint att du vill ha en nära relation till ditt barnbarn, det är fantsistikt att du tar dig tid. är engagerad etc etc ) OCH vara väldigt tydlig men med ett jag-perspektiv (Jag känner mig pressad när du ringer så ofta/så tidigt. JAg vill gärna att X ska ha en bra relation med sin farmor men jag har inte ork att umgås så mycket etc etc). Bara mina tankar om saken... | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 14:40 | |
| Micro, ge dig nu. Jag har redan skrivit att OM svärmoderna hade varit öppen för kompromisser och samtal så hade det självklart varit det bästa. MEN Memme har skrivit att svärmodern inte går att prata med. DÄRFÖR har jag gett dessa råd. Och sambon och sonens bästa tar ingen större skada bara för att Memme SJÄLV bryter med svärmodern. Plus att det väl inte är så himla hemskt om sonen upptäcker att farmor och mamma inte gillar varann. En konflikt i full blom... suck... Tanken med en brytning var just att UNDVIKA en konflikt i full blom. Memme, hoppas du hittar en lösning. Sköt om dig. | |
| ElinHelena | 2008-09-30 14:41 | |
| För det första så låter han T göra allt. Han ska komma hem till honom & klippa gräset, kapa ved, vattna blommor om han är borta m.m - ändå så kastade han ut honom när han var 19 år. Också när jag är med så pratar han knappt med mig, han vet inte vad jag heter. Han kallar mig kärring - T's kärring. Tycker det är konstigt eftersom vi har varit tsm i 2 år & 8 månader! Hans äldre bror har varit tillsammans med sin tjej 2 månader längre & henne kan han namnet på, & han pratar med henne jätte mkt. Det är nästan så han fryser ut mig. Hans äldre bror har nu 3 barn, 1 pojke & 2 flickor, och dom gör han skillnad på. Han ska ta med pojken så han får åka traktor & göra "kill-grejjer" & mellan tjejen, som tycker om bilar och traktorer också, skiter han i. Vet inte vad jag ska göra snart.. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-09-30 14:45 | |
| ElinHelena, det allra bästa tror jag är att du låter honom hållas och inte bryr dig alls. Jag vet att det är jättesvårt, men egentligen gör han ju ingen skada. Vad gäller barnbarnen och den skillnad han gör på dem är det en sak för barnens pappa att ta ställning till. Det bästa du kan göra är att bara fortsätta vara artig och inte ta åt dig av hans "utfrysning". Ibland funkar man inte med vissa människor, och kom ihåg att det är T du ska leva med. Svärfadern behöver du inte träffa så himla mycket. Lycka till! | |
| ElinHelena | 2008-09-30 14:47 | |
| Tack katalis. | |
| micro113 | 2008-09-30 14:48 | |
| katalis Jag håller med om att man i vissa lägen måste bryta ... men bäst är om man kan hitta någon form av lösning som gör att man kan vistas i samma rum. Själv har jag släktingar som jag hälsar artigt på, och byter allmänna kommentarer om vädret med -- men håller på lite avstånd i övrigt. Detta då vi träffas på stora släktsammankomster, och jag inte vill att mina antipatier skall gå ut över övriga. När det gäller familjen så kan jag gå väldigt långt för att överbrygga missämja -- och välja att hålla låg profil för familjens skull, självklart finns det dock gränser där också. Det var inte meningen att bli helt retorisk, jag kan också se att det ibland är bäst för alla parter att inte träffas. | |
