Spelrum
| Giraffen | 4 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 5 |
Mobilspel
| Pågående | 19 508 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| exotica | 2011-10-27 09:12 | |
 | Tvålis: "Sen är det barnens rätt till deras biologiska föräldrar" Hm...Det primära är väl barnets rätt till att få villkorslöst kärlek och trygghet i sin uppväxt, oavsett om man är född av biologiska föräldrar eller inte!!!! Bara för att man fött barn innebär det ju inte att man är en bra förälder! | |
| slånbär | 2011-10-27 10:03 | |
| Tja-barnens rätt till biologiska föräldrar....jag vet inte- det finns ju nån undersökning(vet inte vilken men hörde om det på P3) som visar att en viss procent, tror det var runt10, av alla barn och vuxna inte har den pappan som dom, och även han själv då, tror. Kvinnor har i alla tider fått barn fast det inte alltid har varit den dom lever ihop med då och dom har i alla tider hållt tyst med det för att inte riskera sitt förhållande eller att bli utsatt för samhällets förakt förr i tiden. Så det där med rätten till biologiska föräldrar ligger ju faktiskt mest i kvinnans händer. När det gäller det här med rätten till barn så är det oftast kvinnorna som faktiskt har möjligheten att aktivt bestämma hur och när dom vill bli föräldrar, män har ju av naturliga skäl lite svårare att fixa det på egen hand och därav kommer säkerligen ökningen av användandet av surrogatmödrar. | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2011-10-27 11:25 | |
 | Det utalandet baserar jag på något jag läste för ett par år sedan om en utredning av adopterade där det i vissa fall är komplicerat att förhålla sig till situationen. Men jag inser när jag pratar om detta att jag har för dålig insyn i frågeställningen egentligen. Det är ju lätt för mig som har fött 4 barn att tycka att det är märkligt att man väljer just att beställa barn istället för att adoptera ett barn som redan finns. Det är lite förmätet av mig att jag ens går in i diskussionen och jag ber om ursäkt om jag har betett mig okänsligt. | |
| Ahnad - Ej medlem längre | 2011-10-27 11:39 | |
| Jag ser inga moraliska dilemman. Det enda som är intressant är att barn har en självklar rätt att veta vilka som är dess föräldrar. Att kvinnor "i alla tider" har skaffat barn utan mäns vetskap o.s.v är knappast ett argument för till exempel anonym insemination. Det skulle vara ungefär som att säga att folk mördar så då tillåter vi mord. Det handlar om vad det svenska samhället ska acceptera. | |
| Labyrint | 2011-10-27 11:41 | |
 | Fostertransplantation existerar väl ändå inte, embryoadoption kallar de det för. Foster kallas det efter vecka 12. | |
| Labyrint | 2011-10-27 11:44 | |
| Jag är nog för att surrogatmödraskap ska bli tillåtet i Sverige. Verkar ju helt sjukt att det finns en risk att de blir stoppade med barnet när de ska resa hem. Galet att surrogatmamman har vårdnaden när verkligen ingen tjänar på det och det kan bli ordentligt jobbigt om något skulle hända. Förresten tror jag inte att enbart fattiga kvinnor i Indien skulle vara surrogatmammor ifall det var tillåtet. Jag skulle till exempel själv kunna överväga att vara det. | |
| susila | 2011-10-27 12:36 | |
| Det är märkligt att det ska ses som en rättighet att få barn. Det finns tillräckligt med folk i den här världen redan. Om man faller ihop psykiskt för att man inte kan få barn, då kanske man inte vore så lämplig som förälder ändå pga psykisk svaghet? | |
| susila | 2011-10-27 12:39 | |
| Labyrint: Förstår du hur stor hälsorisk du skulle ta om du blev surrogatmamma? De är tvungna att ta massor av hormoner för att bli gravida. | |
| Minta | 2011-10-27 12:45 | |
| Jag är skeptisk till de metoder som innebär att barnet inte kan få veta/ha kontakt med sitt biologiska ursprung. De adoptivföräldrar/föräldra r som adopterar bort barn som kan fortsätta ha kontakt tror jag är bra. Annars kan jag förstå människors längtan efter barn, det är lätt att vara kritisk om man inte varit där själv. | |
| mz_lzrd | 2011-10-27 12:47 | |
| Men man kan ju längta efter vad tusan som helst, vem säger att ens längtan är av någon betydelse? Jag kan ju längta efter kärlek eller rikedomar, det betyder inte att Gud eller staten är förpliktigade att tillhandahålla mig kärlek eller rikedomar. | |
| slånbär | 2011-10-27 13:09 | |
| Susila och Mr lzrd: Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det faktiskt så att ni inte har förmågan att förstå detta om ni inte har varit där själva. Ni har naturligtvis rätt till er åsikt men ni grundar den på något ni inte kan förstå. Att det är oerhört psykiskt påfrestande att vara inne i en fertilitetskarusell med allt vad detta innebär hör till hela cirkusen och det är många förhållanden som helt enkelt inte överlever påfrestelsen som detta innebär. Att detta i sig skulle vara en anledning till att man inte är lämplig som förälder är även det grundat på okunskap kring själva problematiken. Man är inte svag psykiskt om man klarar av att gå igenom detta men självklart så blir man påverkad. Jag tycker absolut att sjukvården bör bistå med resurser för detta precis som man får vård om man brutit benet vid skidåkning eller fått cancer efter att ha rökt i en massa år. Som exempel bara. Sedan kan det vara svårt att veta när man ska sätta stopp och försöka komma tiill ro med att det helt enkelt inte går. Men man behöver så mycket mer än bara ren sjukvård även någon att prata med vore bra. Man blir ofta behandlad som om man har en tropisk sjukdom när man kommer in på sjukhus och har tex ett missfall på gång. Man placerar en som haft ett sent missfall på samma avdelning som en som tagit en sen abort. Bara en sån sak. Nu hoppas jag att det har gått framåt och förändrats sedan jag var inne i den svängen men då för +tjugo år sedan så såg och upplevde jag saker som skulle kunna få den starkaste på gränsen till psykbryt. | |
| kverulanten - Ej medlem längre | 2011-10-27 13:09 | |
| "Om man faller ihop psykiskt för att man inte kan få barn, då kanske man inte vore så lämplig som förälder ändå pga psykisk svaghet." Och om du skulle bryta ihop om din partner lämnade dig efter 24 års äktenskap är du för svag för att ha en partner. Fint. Vad är det för idiotiskt resonemang? | |
| Prärieklocka | 2011-10-27 13:59 | |
| Jag har inte sett programmet, men har av reklamen fått en ganska bra bild av vad det handlar om. Jag har två barn och det tog flera år från att jag önskade mig ett syskon till mitt äldsta barn till att barn nummer två föddes. De åren var så svåra att nu efteråt kommer jag nästan inte ihåg några detaljer kring allt detta. Vi lät oss undersökas, men allt var bra och helt normalt hos båda två. Därför fortsatte vi bara att hoppas och till slut blev jag gravid. Jag är så oerhört tacksam att jag har fått mina två barn och har full förståelse för att människor är beredda att gå väldigt långt när det gäller detta. Detta att vilja ha barn är så oerhört starkt i många och när man inte får sin önskan uppfylld blir det fruktansvärt jobbigt. Om man inte själv har varit i situationen att vilja få barn, men inte lyckas, förstår man inte hur det är. Jag önskar ingen människa ofrivillig barnlöshet. Visst, vi hade redan ett barn och många kan nog inte heller förstå hur jobbigt det kan vara när syskonet tycks omöjligt att få till. Innan jag själv var med om det, skulle jag nog ha tänkt: Ja, ja, de har ju ett barn i alla fall. Men när jag själv gick igenom dessa år av oändliga misslyckade försök upplevde jag det som otroligt svårt. Och ändå, jag har mina två barn som jag är så enormt lycklig över. Tänk på alla som kämpar förgäves? | |
| MaadMaxx | 2011-10-27 14:31 | |
 | Jag kan gott förstå att längtan efter ett barn kan bli så stor att man tar till "utomnaturliga" metoder. Jag ser heller inget fel i att som ensamstående föda och ta hand om ett barn, väljer man att inseminera sig eller adoptera ett embryo är jag övertygad om att det kommer att födas ett efterlängtat och väl planerat barn. Det primära för barn borde väl ändå vara att växa upp i en kärleksfull och trygg miljö. Det är jag övertygad om att dessa barn får. Vad gäller surrogatmödraskap har jag inga problem med tanken som sådan. Jag gillar däremot inte att det blir en affärstransaktion där vi mer bemedlade individer köper oss rätten att behandla en annan människa som behållare för vårt blivande barn. Om någon hittar en helt frivillig kvinna som, utan att få betalt för det, gärna vill ställa upp som barnbehållare- så varsågod. (Kanske skulle även jag kunna göra det åt en människa jag håller nära.) Men när det blir ytterligare ett sätt att utnyttja andra, inte fullt så bemedlade, människor tycker jag det är rent förkastligt och ett otroligt cyniskt sätt att behandla andra människor på. Lite som att gå över lik för att uppnå ens rent egoistiska syften. | |
| MaadMaxx | 2011-10-27 14:34 | |
| Så för att klargöra en sak. Jag ser inga problem med något av det, ur barnens synvinkel. Däremot ser jag problem med surrogatmödraskapet ur surrogatmammans synvinkel. Men, så länge cash is king, kommer pengar att prata och den rika världen kommer kunna utnyttja resten... | |
| annelille | 2011-10-27 14:40 | |
 | otroligt provocerande uttalande att längtan efter barn är ett lyxscenario - visst, det är lyx att gå igenom en grym hormonbehandling - lyx att man måste få tre missfall innan man utreds - lyx att efter tre gratisförsök stå för kostnaden på ca.50000 själv - lyx att betala ca.15000 för att föra in ett syskonägg lagom många år efter första - lyx att testa relationen med maken med tanke på all psykiskt stress i sänghalmen. Ja, jag är en riktig jet-setare som unnar mig all denna lyx för att få två barn som är ofantligt efterlängtade - till skillnad mot väldigt många andra i världen. Det kommer att komma negativa kommentarer om mitt inlägg, det vet jag - jag känner betapet.se - men det är så här det är att gå igenom två IVF - ingen lyx någonstans - förutom när man håller barnet i famnen och inser att det är värt varenda tår och minut av kamp. | |
| bommarna | 2011-10-27 14:59 | |
| Har sett ofrivillig barnlöshet på nära håll, släktingar som inte kan få barn hur gärna dem än vill. Deras stora sorg över det som vi som fått barn tar för givet. Jag känner med dem! Det är inget lätt beslut att fundera på tex. provrörsbefruktning eller adoption det är mycket som ska bearbetas innan. Inget av detta är lätt och tar sin tid och all ångest och väntan innan man kommit fram till det. Alla månader när drömmen krossats och så nya försök. För att få IVF måste du ha försökt bli gravid i minst ett år, sedan är det en lång process med provtagning, hormonbehandling, äggplockning osv. Det är inte säkert att det befruktade ägget fastnar osv.... Grattis till er alla som fått ert efterlängtade barn!!! | |
| gnill | 2011-10-27 15:46 | |
 | Okej, nu är jag en av dom som det handlar om (är inte med i tv-serien, men flera jag känner är med). Jag förstår inte detta prat om "rättighet", ingen av de berörda har uttryckt att de anser att det är en rättighet att få barn (med reservation för att jag inte hunnit se senaste avsnittet). Detta brukar vara det andra (som ofta är emot alternativa familjebildningar) tar till. Jag börjar med att länka till en chatt på svd där jag besvarade en massa frågor kring detta. www.svd.se/nyheter/i...08 1613.svd Och sen är jag gärna här och besvarar/diskuterar för den som har funderingar och tankar. Däremot får vi avfärda "adoptionsargumentet" meddetsamma, adoption är inte (och ska inte vara) någon sorts bistånd. Vi adopterar inte barn (det anser inte regeringen, inte adoptionsorganisationerna , och inte de som adopterar) för att det finns "så många barn det är synd om som inte har föräldrar". Vi adopterar för att det är möjligt (ibland) och för att tillfredsställa vår barnlängtan. Egoistiskt, javisst. Men hur skulle man kunna skaffa barn av altruistiska skäl. Genom tiderna har barn kommit till på en massa sätt, av en slump, planerat, som ett uttryck för kärlek, genom ren förhandling, i hopp om att "rädda en relation" med mera. Genom tiderna har kvinnor som längtat efter barn men inte haft en partner fixat det på ett annat sätt (en utlandssemesterflirt, ett one-nightstand, en relation med en gift man etc), nackdelen med detta är att man inte kunnat vara öppen med att man faktiskt längtat önskat velat detta barn, och kanske inte heller inför barnet om vem pappan är etc. När man nu som ensamstående kan få hjälp med insemination så behöver ingen bli pappa mot sin vilja, man kan vara helt öppen inför barnet med hur efterlängtad och planerad han/hon var och hur det gått till. En massa fördelar alltså. Skulle kunna skriva mer och längre, men inväntar eventuella frågor från dem av er som är intresserade av att förstå/veta mera (några av er verkar vara det). | |
| blåhund - Ej medlem längre | 2011-10-27 15:55 | |
| Men ska staten bekosta provrörsbefruktningar för barnlösa som intensivt önskar barn? Jag önskar mig intensivt ett hus vid havet,gärna med en egen stening strand o milsvidd utskt över vattnet...Eftersom jag så gärna VILL detta,tänker på detta dagligen och mår psykiskt dåligt av att inte få ett hus vid havet, så kan väl staten betala detta åt mig, själv har jag inte råd...! Är det inte lite samma resonemang som barnlösa har? Att få barn är ingen rättighet,att inte kunna få barn är ingen sjukdom. | |
| bommarna | 2011-10-27 16:00 | |
| Det var det lägsta jag hört!!! Det är väl helt klart att staten ska bekosta provrörsbefruktning, dem flesta landsting ger två försök retsen får du betala själv. Precis som annan sjukvård bekostas så ska dem som är ofrivilligt barnlösa få hjälp. Ett barn kan väl inte jämföras med ett hus!? | |
