Spelrum
| Giraffen | 29 |
| Krokodilen | 8 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 21 |
| Inloggade | 59 |
Mobilspel
| Pågående | 19 338 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Johanna73 - Ej medlem längre | 2010-09-04 20:32 | |
 | Nä precis.. Jag vet bara att om min kille t ex var otrogen o han inte ångrade sig ens, då skulle inte JAG kunna förlåta i alla fall | |
| micro113 | 2010-09-04 20:32 | |
 | apbur Nja - jag håller inte med dig i ditt resonemang. Jag personligen bär på saker som jag inte förlåtit, och aldrig kommer att förlåta - Jag har gett mig rätten till den bitterhet de sakerna innebär. Däremot är människorna inte likgiltiga för mig - det finns människor som står mig nära och som jag älskar och både har hjälpt och utan tvekan skulle hjälpa igen - men just de sakerna tar jag mig ändå rätten att inte förlåta. Man behöver inte förlåta allt - ibland kan man gå vidare förbi det som hänt, och helt enkelt låta saker vara som de är - det behöver inte alls innebära att man avskyr personen eller inte förmår älska personen. Jag anser att man absolut kan skilja på detta. | |
| apbur | 2010-09-04 20:37 | |
| micro, jag har inte försökt ta ifrån någon rätten att känna bitterhet och inte förlåta. Jag försökte ge min bild av vad förlåtelse innebär. Jag sa ju också att man kan gå vidare utan att förlåta. Men jag ville poängtera att gå vidare inte är samma sak som att förlåta. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-09-04 21:07 | |
| jag förstår inte detta att så många hävdar att man måste förlåta för att gå vidare och få frid. nej, det behöver man inte. kan man förlåta ngn som inte ångrar sig, ja men jag skulle aldrig göra det. | |
| Minta | 2010-09-04 21:54 | |
| Det måste man inte. Det vore fruktansvärt att känna ett slags tvång att förlåta för att kunna gå vidare. Men jag håller med apbur, förlåtelseprocessen innebär en kärlekshandling eller känsla tycker jag. Det kan inte alla, och inte gentemot vem som helst. Det betyder inte att man inte kan gå vidare om man inte förlåter. Jag tror samtidigt att man har lättare att gå vidare om man kommer fram till den känslan. | |
| nina82 | 2010-09-05 02:10 | |
 | vet man inte allt bakom frågan är det otroligt svårt att kunna ge ett svar. men ordet förlåta är ett stort och starkt ord, inget man bara säger eller gör, men dock som jag skrev tidigare, bör man veta allt och vad som ligger bakom för att kunna ge ett bra svar: | |
| nina82 | 2010-09-05 02:17 | |
| lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta=) | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-09-05 08:01 | |
| Den ramsan har en fru till en riktig översittare kommit på. Promise! | |
| bobo flux | 2010-09-05 09:42 | |
 | "Kan inte konsten att förlåta också övergå till mindre respekt för sig själv?" Araknoidea, det är kanske mer ett uttryck för en väldigt svag självkänsla och -respekt? Det finns ju folk som i princip skulle be om förlåtelse ifall de så blev rånade och oprovocerat misshandlade på öppen gata. Känner man själv att man verkligen har förlåtit och kan gå vidare så påverkas nog inte ens självrespekt i negativ mening. Värre är det nog om man ger någon förlåtelse utan att verkligen känna att man kan stå för det. | |
| playboydiiva - Ej medlem längre | 2010-09-05 10:52 | |
| Förlåta kan man göra, men tycker det beror på vad det handlar om.... | |
| Araknoidea | 2010-09-05 14:14 | |
| bobo Ja men vad är att förlåta? och vad är att känna att man kan stå för det? Jag kommer aldrig att kunna förstå meningen med att förlåta någon som inte "säger" förlåt. | |
| ElectricEye - Ej medlem längre | 2010-09-05 15:06 | |
| Låt säga att du ligger på din dödsbädd. Då kan det vara rätt sjysst, inbillar jag mig, att förlåta oförätter - även om vederbörande inte ångrar sig. De kanske ångrar sig när du har coolat vippen, och då är det ju för sent att be om ursäkt. | |
| Ulice - Spelvärd/Forumvärd | 2010-09-05 15:22 | |
 | Man förlåter främst för sin egen skull. För att slippa bära omkring på gamla oförrätter som stjäl energi och låser fast en i destruktiva känslor. För mig är det relativt ointressant huruvida någon ångrar sig eller inte. Jag kan förlåta ändå, och förlåter mer än gärna. Däremot undviker jag ju naturligtvis att hamna i samma situation igen, genom att minska kontakten med personen i fråga om han/hon inte förstår hur handlingen påverkade mig. Jag har inte så mycket till övers för känslan ånger heller, om jag ska vara ärlig. Jag är inte det minsta intresserad av att folk ska gå omkring och känna ånger för saker de har gjort mot mig, då vill jag hellre att de försöker förstå vad som hände, varför det hände och lär sig nåt av det så att de inte gör om det hela. Visst kan man önska att saker förblev ogjorda, men det är ju en ganska poänglös önskan som inte leder någon vart. Det känns vettigare att se till att framtiden blir bättre. Nån klok människa sa en gång att (inre) frid är att ge upp hoppet om ett bättre förflutet. :-) | |
| Araknoidea | 2010-09-05 15:57 | |
| Electric Sjyst för vem? Sjyst för en själv eller den som vill förstöra ens liv... Alla ångrar inte sina handlingar och vad ska man då förlåta? | |
| ElectricEye - Ej medlem längre | 2010-09-05 16:05 | |
| Båda? | |
| Minta | 2010-09-05 16:08 | |
| "Förlåt dem för de vet inte vad de gör". | |
| Araknoidea | 2010-09-05 16:21 | |
| Minta för vems skull? | |
| miasve - Ej medlem längre | 2010-09-05 16:26 | |
| Försonas med det som hänt och handla utifrån vad man kan acceptera. Jag kan inte förlåta allt som hänt mig, men försonas med det kan jag. Mitt liv är för kort för att det ska ägnas åt bitterhet och ilska. För min egen skull! | |
| micro113 | 2010-09-05 16:32 | |
| Minta "Förlåt dem för de vet inte vad de gör". Jag resonerade nog så när jag var barn/ung - det är inte ett fungerande koncept. Förlåt dem för din egen skull om du känner att du mår bra av det - annars avstå. Förlåtelse fyller inget självändamål. Däremot kan man nog förlåta - för att någon skall få gå vidare och för att man själv inte mår bra av tillfoga skada. Jag har gjort det - det betöd inget för mig - mer än att jag slapp skuld för den andras misär. | |
| raisingirl | 2010-09-06 01:06 | |
| Förlåtelse för mig är nåt man gör för sin egen skull, för att kunna gå vidare, håller med Elgen5 och Ulice i mångt och mycket. Tycker ändå att Micro113 har många bra poänger, så egentligen kanske det handlar mer om acceptans?! Det viktiga för mig är att man liksom tar tillbaka makten, att dessa människor inte får såra en igen. Och hur man gör det, ja är nog individuellt och för mig skiljer det sig från fall till fall. Det finns människor jag uteslutit ur mitt liv och som jag gärna slipper ha att göra med i framtiden, men jag skulle ändå sträcka ut en hand om personen hamnade i en isvak. I andra fall har jag gått vidare i relationen med inställningen "gjort är gjort" och försökt göra det bästa av det. Jag tycker nog att man kan förlåta en person utan att förlåta handlingen. Fast det kanske kommer med tiden det också. Att hata och vara bitter slipper jag gärna, men vad göra om man inte kan låta bli? Om man inte kan förlåta så får man gå vidare ändå, acceptera att det får bli så. Acceptans - hooray! | |
