Spelrum
| Giraffen | 41 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 22 |
| Inloggade | 66 |
Mobilspel
| Pågående | 18 812 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-11-12 21:46 | |
 | vilken innebörd har giftermål? en fråga till er som gift er flera ggr först och främst. själv gifte jag mig i min oskyldiga (hehe) ungdom och hade en evighetssyn på saken. efter uppbrott har jag haft ett betydligt seriösare innerligare närmare förhållande (10 år + och två barn) men äktenskap var no no för mig då jag redan gjort det. plus att den för mig bevisat sig osann oc därför nästan inte ville smutsa ner förhållanden m den redan gjorda riten om det är juridik o arvsrätt så ok. det förstår jag. men annars. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-11-12 22:21 | |
| svarar på tvålis svar i annan tråd. jag tror jag förstår tänket om "Att känna att äktenskap som sådant är passé för att man tidigare har varit gift jämnställer jag med att man bara skulle kunna skaffa ett barn, ha ett jobb, ett hus eller vad som helst bara en gång." men samtidigt inte då ett nytt barn, ett nytt jobb, hus eller vad som helst. har sin innebörd. skaffar jag tex ett till barn vill jag ha ett barn. med allt det underbara ofattbara det ger. vad ger ett nytt äktenskap? | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-11-12 23:43 | |
| inga svar alltså. jag tänkte så. det är en så tom handling. sådan svensson idiot rit grej:) | |
| Loppan65 | 2010-11-12 23:56 | |
 | Nja....att svaren uteblir tror jag har att göra med den sena timmen för den här typen av spörsmål ;) Tror Du kommer få lika många olika svar på den frågan Du ställer som antalet som svarar. Jag håller med dig om att det är något man gör en gång. En fin ritual och trevlig tillställning med nära och kära för den kärlek som man önskar skall hålla livet ut :). | |
| adami - Ej medlem längre | 2010-11-13 00:00 | |
| En slags överenskommelse. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-11-13 00:18 | |
| Jag har förvisso aldrig varit gift, varför jag inte är intressant för tråden men jag är ganska ointressant överlag egentligen, samt att jag inte kan sova så jag väljer att besvara frågan ändå: Äktenskap är för mig helt ointressant ur alla aspekter. Jag är inte speciellt romantiskt lagd och skulle förmodligen känna mig allmänt tramsig i bröllopsklänning och brudbukett när kråksparkar och grå hår börjat göra sig påminda. Jag skulle aldrig gifta mig i kyrkan av det enkla skälet att jag inte tror på Gud, och då blir det ännu tramsigare att stå och ge löften inför något som lika gärna kunde varit en totempåle för mig. Då återstår en borgerlig vigsel...snark! Får jag barn med en man så har barnen samma rättigheter oavsett civilstånd som jag förstått det - så då slutar det helt enkelt i arvsrätt och romantik. Inget av det intresserar mig - så jag kommer nog som bäst att bli sambo. Det räcker bra för mig :) Däremot gråter jag på andras bröllop. Jag är blödig in i märgen och tycker dessutom att kyrkor är vackra att vara i... så jag njuter av äktenskap ändå - bara jag själv slipper ingå ett. | |
| EpsilonNoll - Ej medlem längre | 2010-11-13 00:38 | |
| * "Alla" kärlekssånger uttrycker en längtan om den livslånga kärleken. Det signalerar kanske ngt!(S) *"Alla" kulturer har en sexualsyn som försöker att minimera antalet förhållandet.(S) *"Alla" barn mår bättre i trygghet. *Åtminstone runt graviditeten är kvinnan som mest sårbar - i behov av trygga förhållanden. *Giftermål för med sig/är ett juridiskt kontrakt som medför konsekvenser vid upphörandet. Dom är mer vittgående än när sambor separerar. *Romantiken är en belönande bonuseffekt - man kanske då tom "begriper" att äktenskapet också utverkar en viss "tröghet" som motverkar ansvarslös flykt och det är i sig en trygghet för de svagare parterna i sammanhanget. Om man förnekar att såna "alltid" finns är man helt enkelt orealistisk och bör hålla sig i skinnet/undan djupare förbindande engagemang. *Frågan är snarare:"Varför gifter inte alla sambor sig? Vem/vad är det man försöker undkomma? Vem vill egentligen ha en som bara är kvar tills det dyker upp ngt bättre? Den som ilsknar till av de här frågorna är faktiskt, allvarligt, ute i dimmorna! | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-11-13 00:53 | |
| Att alla sambor inte gifter sig är väl för att det inte passar dem? En del par väljer bort barn, somliga väljer att resa istället för att skaffa hus... det är väl inte konstigare än så? Jag kan bara tala för mig själv - och jag försöker inte undkomma något/någon genom att inte vilja ingå äktenskap mer än äktenskapet själv. Jag kan leva ihop/isär med en annan människa lika innerligt och äkta helt utan att vi lovat något inför någon annan än oss själva - och de löftena får dessutom brytas om någon, av vilken anledning som helst inte längre önskar vara med i relationen längre...hur krasst det än må låta. Har man barn har man en skyldighet (och förhoppningsvis en vilja) att alltid vara förälder och i egenskap av det respektfull mot den andra. Ett äktenskap förhindrar inte skilsmässor - och sambor är inte mindre lojala mot varandra tror jag. Vore jag gravid så vore jag det med en man jag litar på och känner mig trygg med - och ett papper på vår relation hade inte gjort till eller från i sammanhanget. Iaf inte för mig. Om jag är ute i dimmorna, så är det knappast av ilska iaf. :) | |
| Satyra | 2010-11-13 01:01 | |
 | Innan jag som 26-åring gifte mig sa jag att jag ALDRIG skulle gifta mig någonsin, eftersom jag tyckte det verkade helt jävla meningslös ur varje synvinkel och dessutom var min erfarenhet - utifrån de människor jag känt som varit gifta - att man ändå skiljer sig förr eller senare. Men så träffade jag HONOM och när han efter bara tre månader friade så kändes det som den mest självklara sak i världen ATT gifta sig. Kan inte beskriva på vilket sätt, men det kändes bara helt rätt. Var naturligtvis helt övertygad om att just VI skulle hålla ihop livet ut, även om alla andra omkring oss skilde sig. Det höll i 12 år och vi fick en son ihop så vi ÄR ju på så vis ändå alltid bundna till varandra. Idag känner jag dock likadant igen som jag gjorde innan jag gifte mig. Känns inte som någon point i att göra om det, men å andra sidan ... man ska aldrig säga aldrig. ;-) | |
| Satyra | 2010-11-13 01:04 | |
| Hm - känns inte som att jag svarade på TS-grundfråga, hehe. Innebörden för mig var ingen annan än en stark känsla av att vilja vara hans fru, vilja ha honom som min man och viljan att befästa det tillståndet i någon slags offentligt bindande avtal. En egopryl helt enkelt. | |
| Trixxie | 2010-11-13 01:48 | |
 | Frågan var främst för dem som varit gift flera ggr. Jag har aldrig varit gift men ska gifta mig nu i februari. Inte i kyrkan, ingen stor fest, ingen fancy ceremoni. Så idag 36 år gammal, varför ska jag gifta mig om det inte är för festen. För jag har trotts alla kärlekar och passioner aldrig känt så här. Det är så speciellt och så vackert att jag vill göra henne till något som ingen annan varit. Hon ska bli min fru, för det blir inte bättre än så här. För min del så är det en kärleksförklaring. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2010-11-13 09:26 | |
| 80%skiljer sej så hoppet är inte så stort,varför folk gifter sej flera gånger ,när vardagen kommer och slentrianen så tror någon att gräset är grönare på andra sidan,vilket det sällan är ,det blir alltig en vardag,det blir alltid lite tråkit det kommer och går har själv barit gift med samma gubbe i 31 år,och har baara haft honom,och livet går upp och ned och det gäller att vara stark i svackorna för dom kommer det handlar bara om tid,det helt promblem fria förhållandet fins inte ,och dom som påstår att deras förhållande är päfekt dom skiljer sej oftast först | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-11-13 10:35 | |
| Men det handlar kanske inte om vad äktenskapet ger mig Ramsay? För mig handlar det om vad jag ger relationen. Jag får en känsla av att du utgår efter vad du kan få ut av det. Med den inställningen, antagligen inget. För mig är det så att jag anser den relationen jag har är så seriös att äktenskap är rätt forum för den. För mig upphör inte äktenskapets betydelse för att jag har varit gift innan, tvärtom nästan. Den har fördjupats till ett allvar som ligger långt bortom slentrianmässiga ungdomsbröllopp för att "det ska va så". Det här är mitt vuxna och medvetna val. Först nu visste jag vilka löften jag gav och tyngden av dom. Så så är det för mig. | |
| evert2 - Ej medlem längre | 2010-11-13 10:46 | |
| GIFT ER INTE ONÖDIGA PENGAR FÖR FESTER KLÄDER ,för att sen skillja er å bara få massa strul me pappaer medmera,..... | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-11-13 11:26 | |
| Hela det här resonemanget andas faktiskt någon slags övertro på äktenskapet som en slags helande effekt i sig. Som att Hollywood har varit i farten och fått svinga med sitt generaliserande trollspö. "Bara ni gifter er så är allt ordnat" trollspöt. Och sen när inte det funkar så är det fel på äktenskapet som form? Äktenskap är ett gemensamt ansvar för en vuxen relation. Det är ett av det känslomässigt starkaste band, om inte det starkaste och det i särklass mest lagligt bindande förtroende du kan dela med en person. Det förpliktigar och ger rättigheter. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-11-13 11:45 | |
| Jag tycker definitivt inte att att det är fel på äktenskapet...varken som form eller känslomässig överenskommelse. Jag tycker det är jättefint, och väldigt viktigt för många människor. Jag vill bara klargöra att jag inte står bakom tankesättet att äktenskap bara leder till skilsmässa eller att det bara handlar om en meningslös fest. Jag är själv uppvuxen i en kärnfamilj, och mina föräldrar är fortfarande gifta... det är hur fint som helst, men dock ingenting som lockar mig alls. Det gjorde inte det när jag var 20, och det gör det definitivt inte nu när jag är närmare 40. Däremot håller jag inte med om att det ÄR det känslomässigt starkaste bandet man kan ha till en annan person. Vore det ett faktum - så hade jag också gift mig... jag upplever att man kan ha lika starka band till varandra utan att lova något inför Gud och församlingen eller en vigselförättare. | |
| cisplatin | 2010-11-13 11:45 | |
| Jag håller med adami och tvålis - det är en överenskommelse, och den är på flera plan. Dels juridiskt (barn, arv etc), dels mellan makarna. Man lovar att dela vått och torrt, och där ligger ett stort ansvar. Men ibland håller det inte i längden, precis som med andra typer av kontrakt. Sålunda - man behöver inte ha stor fest (om man inte vill, förstås!), och Guds välsignelse ska man ta emot bara om man känner behov därav. Kyrkbröllop utan fest, borgerlig vigsel med stor fest, whatever works. Men ansvar och överenskommelse tycker jag är nyckelord. | |
| Cheiron | 2010-11-13 13:12 | |
| För mig är det rent religions mässigt. Skulle kunna tänka mig att gifta mig men då är de bara för det juridiska och arvsrätten | |
| Lillstölla | 2010-11-13 15:44 | |
 | Vill bara återknyta till nåt som Tvålis skrev om Hollywoods inverkan på äktenskapet. Det är om att man liksom svingat ett trollspö och " gift en så ordnar det sig" Det finns säkerligen många som tänker så utan att tänka på hur det faktiskt ser ut i verkligenheten. Bara i USA skiljer sig 50% av alla som gifter sig, förmodligen för att har en mer lättvindig syn på giftemål där, inget lustigt att gifta sig med nån man bara känt några månader. Och då till Hollywood, såg nyligen en förteckning över de kortaste giftemålen o Hollywood och det rör sig om timmar för det kortaste. De som inte ens kvalade in på listan över de som varit gifta kortast tid hade varit gifta i hela 9 månader innan de skilde sig. Så folk som tror det ska fixa relationen är lika korkade som de som skaffar barn för att hålla ihop. Personligen har jag fått frieri men nekat. Fel person visade det sig vara i längden, men just då var giftemål inget för mig, och är det fortfarande inte. Vet inte om det någonsin kommer bli det, men lär ju märkas. Kan bero på att jag gillar att leva i synd :P | |
| EpsilonNoll - Ej medlem längre | 2010-11-13 16:14 | |
| Faktiskt är det också fråga om en rent samhällspolitisk inrättning; ju fler splittrade relationer, desto fler illamående individer som inte längre är arbetskapabla för att inte tala om alla barn som far illa. I ett vigselformulär används "för samhällets fortbestånd". De(n) som gifter sig blir också en förebild i ansvarstagande. Djupt känd och uttryckt kärlek innehåller en stor bit av ansvar, också en bit av "trots allt". "For better and for worse"="i lust och nöd". Glöm lite vad du känner för ifråga om ritualer etc. och fråga dej vad dom innehåller i.st. Hur många skilmässor med underhåll, reskostnader, nervösa sammanbrott etc. ska vi anta att samhället har råd med. Inte är det gratis iaf! Den som föredra att tro att giftermål helt och hållet är en privatsak försöker lura åtminstone sej själv, troligen ngn annan också. | |
