Spelrum
| Giraffen | 47 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 51 |
| Inloggade | 99 |
Mobilspel
| Pågående | 21 574 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| väldigt gift | 2012-11-10 09:36 | |
 | älskar min mamma VARJE DAG! | |
| 88tinste | 2012-11-10 10:58 | |
 | Inte direkt, inte någon av mina familjemedlemmar. Jag har relationer till alla, mamma, pappa och 3 syskonen, men inte mer än så. Jag har försökt hela mitt liv att få det att fungera med alla, men ingen av oss klarar riktigt av det hela, vet inte riktigt vad det beror på. Vi håller kontakt och hjälper varandra och träffas typ på födelsedagar, men jag kan inte känna att jag älskar någon av dom. | |
| slånbär | 2012-11-10 11:02 | |
 | FaMo-Precis så är det. Om man bryter och ens föräldrar inte ens gör ett försök till att förstå då gjorde man helt rätt. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att låta mina barn gå ensamma genom livet utan mitt stöd någonstans i bakgrunden. | |
| ormesson - Ej medlem längre | 2012-11-10 13:42 | |
 | jag älskar hela min familj men min mamma som nu är död sedan länge älskar jag fortfarande mest av allt för just hennes villkorslösa kärlek hon gav mig som barn. Det försöker jag efterlikna mot mina barn och tiden utvisar väl om jag lyckats. Däremot håller jag med om att man inte ska känna sig tvingad att älska sina föräldrar. Jag har sett på nära håll hur barn plågas av dåligt samvete över sina känslor gentemot obesvarad kärlek från sina föräldrar som använt barnen i eget syfte och spelat/ar upp scener annorstädes verkligheten. Så är det nu att alla är inte lika men jag vill rikta mitt stöd till er som VILL men inte kan älska sina föräldrar och säga att det beror inte på er och jag blir varm inombords då jag läser om styrkan som finns hos er att inte upprepa era föräldrars misstag. | |
| marmeladov22 | 2012-11-10 17:04 | |
| fint | |
| Yamma | 2012-11-10 19:03 | |
 | Jag älskar mamma och pappa och alla syskonen. Klart morsan gjorde fel under min uppväxt men allt hon gjorde gjorde hon för att hon trodde det var bäst, dvs av kärlek. | |
| nettan23 | 2012-11-10 19:08 | |
| Klart jag gör! Min mami är BÄST! <3 | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-11-12 07:13 | |
| förvånad att så många älskar sin mamma trodde det skulle vara färre | |
| Hairmoni | 2012-11-12 07:48 | |
 | Ja det gör jag. Hon finns alltid för mig! | |
| jonisk - Ej medlem längre | 2012-11-12 08:28 | |
| Älskar båda mina föräldrar mer än det mesta, men på olika sätt; visst stormade det en del under tonåren, men inte irreparabelt. Även om det kunde kännas så då. Mamma har jag ett okomplicerat förhållande till (med?), men är och förblir pappas flicka. Och vi har samma eldiga humör och driv, vilket gör att vi inte sällan ryker ihop. Men vi har också båda alldeles för kort närminne för att komma ihåg vad vi eg bråkar om. | |
| catta65 | 2012-11-12 16:01 | |
 | Blod är tjockare helt klart. Man älskar sina föräldrar men den känslan förändras under olika stadier i livet. En sak är i alla fall säker och det är att det inte enbart är den enes fel att två träter, så även när det gäller förhållandet barn - förälder. Så man kan inte begära att den ena parten ska förändra sig bara, i vilket förhållande det än gäller. Antingen det gäller barn-förälder eller som man-kvinna osv. Man kan ha mindre eller starkare känslor för sina föräldrar men en vacker dag finns de inte mer och då försvinner länken till sitt förflutna och saknaden blir enorm och om inte förr så inser man sin förlust........ | |
| pepscake | 2012-11-12 16:02 | |
 | Det gör jag nog tyvärr inte, hon har inte behandlat mig särskilt väl... mildly put. Hon förtjänar inte riktigt titeln "mamma", dock. | |
| catta65 | 2012-11-12 16:10 | |
| Vilken tonåring tycker att föräldrarna har behandlat dem bra? Men ju äldre man blir och när man själv får barn så behöver man dem på ett helt annat plan, svårt att förklara men så är det oftast. Då inser man även att det kanske inte bara var föräldrarnas fel att det blev som det blev. | |
| pepscake | 2012-11-12 16:17 | |
| Talade du till mig nu? | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-11-12 16:31 | |
| Det kan aldrig vara ett barns fel att en förälder beter sig illa alldrig någonsin | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-11-12 16:33 | |
| catta hur tämker du nu?självklart har inte barn någon skuld i att en förälder inte blir älskad av barnet | |
| pepscake | 2012-11-12 16:37 | |
| Speciellt när man inte vet vilken sorts illa behandling man pratar om. Bara för att man råkar vara tonåring (vilket JAG inte är, för övrigt) betyder det inte att man inte kan bedöma huruvida ens föräldrar är bra föräldrar eller inte. I mitt fall har jag i allra högsta grad rätt att avsäga henne rätten att vara min mamma. Och hur i hela friden är det relevant om man själv har barn? Alla vill inte ha barn. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2012-11-12 16:39 | |
| håller medt dig pepscake i allt | |
| slånbär | 2012-11-12 16:48 | |
| Catta- det du talar om är familjer med normala förhållanden. Det vi andra talar om är dysfunktionella familjer där barn far illa. Det är ALDRIG barnets fel när det inte funkar!! Vi talar inte om tonårsbråk och liknande utan rena missförhållanden som tyvärr förekommer oftare än man tror. Du vet helt enkelt inte vad det är vi talar om. Att lägga en del avskulden på barnet är fel, alltid!! | |
| slånbär | 2012-11-12 16:56 | |
| Catta- dessutom så är det absolut inte så att man saknar dom närdom är borta utan snarare tvärtom. Det jag kan sakna var den mamman jag aldrig hade, att ha en mormor till mina barn men hon var helt enkelt inte den personen i alla fall. Så det enda man kommertill insikt om när man själv får barn är hur överjävligt fel allt var och att mina känslor underbarndomen var helt befogade. Hennes handlingar blev inte mer begripliga, snarare tvärtom. | |
