Spelrum
| Giraffen | 28 |
| Krokodilen | 8 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 23 |
| Inloggade | 60 |
Mobilspel
| Pågående | 19 338 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| bobo flux | 2010-09-04 13:14 | |
 | Både apbur och Uisge-beatha har poänger. Definieras en människa av sina handlingar? Jag tror att förlåtelse mycket väl kan vara ett sätt att själv kunna gå vidare. Jag tror också att man både kan förlåta och utesluta en människa ur sitt liv. Bara för att handlingen/personen är förlåten betyder inte att man måste fortsätta låta den vara en del i sitt liv. | |
| Araknoidea | 2010-09-04 13:20 | |
 | Men måste man just förlåta? Mår man inte bättre av att gå vidare men ändå kunna hata? Är inte hata en förutsättning för att kunna älska? Måste man förstå alla människor? Kan man inte bara få tycka att en person är djävulens avkomma? | |
| Bim1964 | 2010-09-04 13:57 | |
| Håller med dig Araknoidea. Varför måste man vara så präktig jämt? Om jag nu tycker att en person gjort mig så illa, att jag inte är beredd att förlåta personens gärning är jag sämre för det? Det finns en gräns för vad man kan acceptera, man kan inte trampa på andra människor, och prata illa om dom och deras familjer. Men som min mamma alltid sa "Som man sår får man skörda". Jag vet att min plågoande får sina fiskar varma en vacker dag. | |
| Satyra | 2010-09-04 14:34 | |
 | Kan man inte förlåta så kan man inte. Att sen då ändå säga att man förlåter - inför sig själv eller andra - bara för att man borde (enligt andra ..) eller tror att det skulle få en att må bättre är ju rätt meningslöst om känslan ändå inte överensstämmer med vad man förmår. Däremot kan man ju göra sitt bästa för att inte låta oförätten ta för mycket utrymme och energi. Att inte sitta och älta det, menar jag. Med tiden brukar ändå det mesta av känslomässigt negativ art mattas av, om man inte aktivt spär på det. | |
| Pocaloca | 2010-09-04 15:34 | |
 | Att förlåta är stort, bra och underbart. | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-09-04 17:12 | |
 | Jag tycker det är lite överreklammerat det här med att förlåta. Jag hade mycket hellre begåvats med förmågan att inte bry mig om folk som gör idiotiska grejer mot mig till att börja med. Men nej, skapad som jag är kan jag inte undgå att försöka förstå motiv bakom, varför dom gjorde som dom gjorde och sen förlika med mina egna moraliska värderingar att det är värt att förlåta för att man vet att det i längden är enda vägen till sann utveckling. Sen å andra sidan så sitter människan som beter sig som skit mot dig och är säkert i många fall helt omedveten om hur jäkla orimligt dom beter sig, säkert helt utan ont uppsåt. Det hade ju lätt vunnit 7 dagar i veckan att automatiskt kunna sortera bort allt från det hållet istället. | |
| bobo flux | 2010-09-04 17:16 | |
| Klart man kan gå vidare utan att förlåta. Jag har tidigare haft en ärkefiende (eller vad man nu ska kalla det) i mitt liv, som jag inte gav ett ruttet lingon för på grund av att personen i fråga åkte räkmacka på mina prestationer. Vi har ingen som helst kontakt idag, men innan våra vägar skildes så tog jag avstånd från personen på ett ganska rakt och klarspråkligt sätt. För min del skiter jag i om h*n betraktar mig som ett elakt svin idag. Det sorgliga är att personen i fråga tilldragit sig mina aversioner på grund av sin obotliga dumhet, lathet och gravt absurda syn på sin egen förträfflighet snarare än ren ondska. | |
| Araknoidea | 2010-09-04 17:18 | |
| Tvålis Men att inte bry sig om vad idioter gör? Vissa händelser kan inte lämna en oberörd. | |
| elgen5 | 2010-09-04 17:52 | |
 | Araknoidea Ibland sårar människor oss att veta om det, vare sig dom ångrar det eller inte, så måste vi förlåta för att släppa taget om den sorg vi blivit utsatta för. För det är en sorg att andra trampar på våra känslor (om det så vi upplever det) kan vi förlåta är vi större än de som trampar på oss, sedan behöver vi ju inte fortsätta tycka om dom, eller fortsätta umgås (om vi nu gjorde det i första hand) För mig har förlåtelse varit ett helande i alla situationer, för jag slipper vara bitter när mitt hjärta e fyllt av kärlek i stället för agg. Än så länge finns det inget som jag inte klarat att fölåta, och då har jag varit utsatt för saker som människor hamnar i fängelse för. (inte vesäntligt vad i denna tråden) Ju mer vi accepterar oss själva ju mer kan vi förlåta andra. För när du förlåter andra genomgår du en sorgprosess och talar om för dig själv att du är viktig och ingen annan ska få dig att må dåligt. så FÖRLÅTA absolut! | |
| Araknoidea | 2010-09-04 17:56 | |
| elgen Men är att förlåta en förutsättning för att gå vidare? Behöver man inte få hata? Varför ska man vara rädd för den känslan? Vad är att förlåta? | |
| micro113 | 2010-09-04 18:02 | |
| Det är väl indivuellt. För min är INTE förlåtelse en förutsättning för att gå vidare - tvärtom faktiskt, att tillåta sig att vara bitter och att inte förlåta kan i vissa fall vara en förutsättning för att kunna gå vidare och ha en fortsatt god relation (eller icke relation) med en person som gjort en illa. Det viktiga är ju att man själv kan lägga saker bakom sig på något sätt - inte hur man gör det. | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-09-04 18:03 | |
| Jag säger inte att jag kan göra det, men jag säger att jag skulle vilja vara sån att jag brydde mig mindre på gränsen till ingetting. Jag avundas dom som kan låta saker rinna som vatten på en gås. | |
| Araknoidea | 2010-09-04 18:03 | |
| micro kunde inte ha sagt det bättre själv! | |
| Araknoidea | 2010-09-04 18:05 | |
| Tvålis Den dagen man inte blir berörd, den dagen inser man heller inte när man skadar andra. | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-09-04 18:07 | |
| Ja men det är det som är grejen. Med dom här människorna så är det sak samma för dom struntar nåt så fullständigt kapitalt i dig att det inte kommer att skada dom. Som det är nu så är det bara en skev balans av en som försöker och en som kör över och roffar åt sig. | |
| bobo flux | 2010-09-04 18:10 | |
| Det är väl, för att uttrycka det krasst, i långa loppet en fråga om mer eller mindre effektiv skadereglering? Oavsett om man kan förlåta eller ej så finns ju alltid ärren kvar i större eller mindre utsträckning. Kudos dock till de människor som i sina hjärtan har förmågan att kunna förlåta. Det är en hedervärd egenskap i mina ögon. | |
| Araknoidea | 2010-09-04 18:14 | |
| bubo Kan inte konsten att förlåta också övergå till mindre respekt för sig själv? | |
| Incognito | 2010-09-04 18:15 | |
 | Det finns handlingar som inte går att förlåta. Det finns människor som inte går att förlåta (ofta beroende på de handlingar de gjort) Att inte förlåta behöver inte betyda att man måste hata Det är bara ordet hata som jag hatar Det går att gå vidare utan att förlåta Ju äldre man blir desto lättare är det att förlåta (det är åtminstone min erfarenhet) och överse med andra människors brister | |
| kverulanten - Ej medlem längre | 2010-09-04 18:18 | |
| Jag tycker elgen5 har många och viktiga poänger, och jag delar hennes åsikter i stor utsträckning. Det handlar inte om att acceptera eller att tycka att det andra inte gjorde fel, absolut inte. Man förlåter för sin egen skull, för att gå vidare - hur jävligt den andre än har betett sig. Människor gör bara vad de har förstånd till där och då, hade de haft mer insikt hade de gjort på ett annat sätt. Det är liksom ingen idé att försöka argumentera emot sanningen; "Han borde inte". Jo, han borde just precis det eftersom han gjorde just precis det. ....saaaamtidigt är det jävla gött att tillåta sig att få vara människa med alla känslor som hör till. Känn känslan fullt ut, hata, spy och vara fittbitter. Ordentligt. Sen släpp. Sluta älta. | |
| Minta | 2010-09-04 18:21 | |
| Instämmer i ovanstående inlägg. Ibland kan man dock inse att personen som inte ångrar sig och verkar ond, är så sjuk eller skadad att man skulle kunna förlåta personen utan att förlåta handlingen. Jag skulle nästan ha lättare att förlåta en person som jag förstod var sjuk, än en som ångrar sig och vill ha förlåtelse. | |
